Analytisk trilogi

Analytisk trilogi är en psykoanalytisk metod som syftar till läkning av personligheten genom att förändra tankesätt och attityder.

Den analytiska trilogin - tidigare kallad integrerande eller integral psykoanalys - har utarbetats av den brasilianske psykoanalytikern Norberto Keppe. Han har sina rötter i traditionell psykoanalys, men avviker från Freuds tankegångar i flera avseenden. Han har också påverkats av Sokrates, Kierkegaard och Viktor Frankl. Den analytiska trilogin introducerades i Sverige vid mitten av 1980-talet.

Trilogin handlar om föreningen av de tre områdena känslor (andlighet), tanke (filosofi) och handling (vetenskap). Det är både en teori om hur människans kropp och själ fungerar, samt en praktisk metod för att hantera mänsklig problematik och utveckling.

Metoden utgår från förhållandet att tankar och känslor påverkar både kropp och själ. Meningen är att man skall lära sig förstå hur felaktiga tolkningar av verkligheten och felaktiga tankemönster skapar såväl kroppsliga som fysiska problem. Man skall bli medveten om sina destruktiva tankemönster och värderingar, få insikt i de inneboende möjligheterna till förändring och lära sig ändra sin tankeinställning.

Enligt Keppe har felaktiga livsattityder ofta blivit en del av personligheten. Verkligheten negligeras eller förvrängs som ett resultat av vad han kallar theomani (av theos = Gud, och mania = egoism, självförgudning): människans krampaktiga försök att vara helt fullkomlig, utan fel och brister, och hennes sätt att bete sig som om hon vore skapelsens härskare genom att vägra anpassa sig till den verklighet hon delar med allt annat liv. Detta sätt att censurera medvetandet i förhållande till verkligheten kallar Keppe för inconscientization - att göra sig omedveten om något som redan är känt. Förnekandet av verkligheten gör att vi hamnar allt längre bort från den friska kärnan i personligheten. Här skiljer sig den analytiska trilogin från den freudianska analysen: Keppe anser att en person blir sjuk av det som döljs och förnekas - inte av det han eller hon är omedveten om.

Grunden i den analytiska trilogin är att människan själv kan välja sin livsinställning och att en förändring av livsattityder kan påverka immunförsvaret och mobilisera individens egna inneboende läkande resurser.

Ett viktigt begrepp är interiorisering (av latinets interior = inre). En person förlägger gärna orsaken till sin ohälsa eller sitt destruktiva beteende på faktorer som ligger utanför henne själv, som ett sätt att frigöra sig från skuld och ansvar. Den analytiska trilogin strävar efter att hjälpa personen att i stället förlägga den negativa projektionen innanför sig själv - det gäller att ta ansvar för sina egna upplevelser och känslor. Då kan kroppen slappna av, och alla delar av personligheten kan samverka i den läkande processen.

Terapimetoden bygger på samtal mellan analytiker och den analyserade, dock inte ansikte mot ansikte - det är sig själv man skall fästa blicken på - utan enligt freudiansk "soffmodell". Man arbetar både med individuell analys och gruppterapi.

De problem som den analytiska trilogin tar sig an är bl.a. fysisk och psykisk ohälsa och olika destruktiva beteenden. I handlingsprogrammet ingår sådant som rådgivning för enskilda och familjer, fysisk och psykisk hälsovård samt rehabilitering av drogmissbrukare och f.d. fångar; det senare har dock hittills inte varit aktuellt i Sverige.