| Även kallat | Electrical stimulation therapy |
|---|---|
| Praktisk form | Samlingsnamn för behandling med elektriska impulser, till exempel TENS, muskelstimulering eller andra apparatbaserade metoder. |
I korthet
- Elektroterapi är inte en enda metod utan många tekniker med olika dos, frekvens och syfte.
- Från grunden handlar det om elektriskt retbara celler: nerver och muskler.
- Smärtlindring kan förstås genom sensorisk konkurrens och nervsystemets påverkan på smärtsignalering.
- Apparater kräver tydliga gränser vid hjärtproblem, implantat och graviditet.
Hur skulle det kunna fungera?
Nerver och muskler använder elektriska signaler. Yttre elektrisk stimulering kan därför ändra hur signaler skickas eller upplevs.
Vid smärta kan en kontrollerad känselsignal konkurrera med smärtsignaler och förändra upplevelsen tillfälligt.
Olika apparater ger olika vågformer och intensitet. Därför behöver varje metod beskrivas separat, inte som allmän elektricitetsterapi.
Elektriska impulser aktiverar känselnerver eller muskler.
Frekvens, styrka och placering avgör upplevelse och risk.
Implantat och hjärtrytm gör säkerhet särskilt viktig.
Öppna frågor
Effekter varierar kraftigt mellan TENS, muskelstimulering och mer spekulativa apparatmetoder.
Apparatkänsla ska inte förväxlas med bekräftad diagnos.
När behövs särskild försiktighet?
Försiktighet behövs vid pacemaker, hjärtarytmi, epilepsi, graviditet, cancervård, hudskada, nedsatt känsel, implantat och oklar smärta.
Elektroder bör inte placeras över halsens framsida, hjärta eller skadad hud utan medicinsk vägledning.
Referenser
- Johnson MI. Transcutaneous electrical nerve stimulation (TENS). Oxford University Press; 2014.
- Sluka KA, Walsh D. Transcutaneous electrical nerve stimulation: basic science mechanisms and clinical effectiveness. J Pain. 2003;4(3):109–121.
- Lefaucheur JP et al. Evidence-based guidelines on therapeutic use of transcranial direct current stimulation. Clin Neurophysiol. 2017;128(1):56–92.