Holotropisk terapi

Den holotropiska terapin använder sig av musik-, andnings och kroppsövningar för att nå återupplevande av tidiga trauman. Syftet är att nå befrielse från grundläggande blockeringar och lasta beteendemönster.

Stanislav Grof är en tjeckisk psykiater som arbetat med LSD-terapi i hemlandet; sedan ett tjugotal år tillbaka är han verksam i USA. Tillsammans med Christina Grof har han utarbetat den holotropiska terapin, där LSD har ersatts med andra tekniker för att nå samma mål.

LSD = Lysergic acid diethylarnide; en psykedelisk drog.

Grofs menar att nästan alla känslomässiga störningar har ett fysiskt ursprung. De kan bero på sådant som har hänt tidigare i en människas liv, de kan komma från förlossningsminnen eller upplevelser i en tidigare inkarnation reinkarnation = återfödelse).

Stanislav Grof använder begreppet COEX-system, som står för "condensed experiences", förtätade upplevelser. Systemet är en uppsättning erfarenheter från tidig existens och framåt som har ett gemensamt tema, t.ex. separation. Om en person har tidiga traumatiska upplevelser av separation, kanske från födelsen, kan dessa förknippas med senare, liknande situationer. Härigenom lagras och ackumuleras känslomässig energi till ett COEX-system och kan komma till uttryck i olika fysiska symtom som muskelspänningar och annat, eller i psykiska problem.

Grof menar att många traumatiska situationer senare i livet i grunden frambringas av personen själv som ett slags upprepningstvång med dessa tidiga upplevelser i botten. Han menar att det vi blir sjuka av inte så mycket är det vi upplever, utan mer det som hålls tillbaka - de känslomässiga och fysiska trauman som inte får upplevas fullt ut och den bundna energi som inte kan få utlopp.

COEX-systemet har olika nivåer: 1. Den psykodynamiska nivån, som sträcker sig från födelsen och framåt i livet. Det är den nivån som den traditionella psykoanalysen arbetar med.

2. Den perinatala nivån, som inbegriper fosterlivet och födelseprocessens olika faser.

3. Den transpersonella nivån, som sträcker sig utöver jaggränserna och innebär en transcendering (överskridande) av tid och/eller rum. Det är på den transpersonella nivån som tidigare existenser ryms.

Den holotropiska terapin går ut på att dessa tidiga traumatiska upplevelser måste återupplevas för att spänningarna och de låsta mönstren skall kunna lösas upp. Eftersom störningarna finns på olika nivåer, måste de också upplevas på olika nivåer.

Som stöd för tankegångarna om att de tidiga upplevelserna fortfarande kan "spöka" för en människa, hänvisas till kliniska fakta som pekar på att människor faktiskt har minnen från den egna födelsen och även kan ha starka minnen från tidigare liv.

I terapin används musik, speciella andningstekniker och kroppsupplevelser för att aktivera de blockerade energierna och väcka de lagrade minnena. Därvid kan muskelspänningar ge sig till känna och lösas upp, och känslor och sinnesförnimmelser kan uttryckas. En situation som inträffat i barndomen, vid födelsen eller ännu tidigare kan komma till ytan, genomlevas och bearbetas. Terapeutens roll är att underlätta och stödja upplevelserna. Personerna kan själva göra meningsfulla kopplingar mellan de scener som återupplevs och förhållanden i deras nuvarande liv och som ett resultat av dessa erfarenheter befria sig från gamla låsningar.