Hydroterapi

Hydroterapi innefattar olika behandlingsmetoder där vatten ingår, såvälför utvärtes som invärtes bruk.

Vatten har sedan lång tid tillbaka varit en symbol för andlig rening och pånyttfödelse. Det har även nyttjats som ett medel att behandla sjukdomar, förutom att det givetvis använts för fysisk rening och njutning. Badterapin fick sitt uppsving i och med grekerna och romarna. En vattenentusiast var Galenos som levde på 100-talet i Rom. Han rekommenderade bad av varierat slag: svavelbad, örtbad, lokalångbad, gyttjebad, varma duschar m.m. I Europa har många orter vuxit upp kring vattenkällor och blivit centra för bad och vattenbehandling, t.ex. Bad Wörishofen, Baden-Baden, Karlsbad och Bath.

Allt liv är beroende av vatten. Människokroppen består till största delen av vatten: hos den nyfödde till 90 % och hos den vuxne till 70 %. Vattnet fyller många uppgifter i kroppen såsom temperaturreglering, transport av näringsämnen och avfallsprodukter. Vattnet är cellens naturliga miljö och vätskebalansen har mycket stor betydelse för hälsan Blodet har nästan samma sammansättning som havsvatten Även människans liv växer fram i ett salthav - livmoderns fostervätska.

Vattnet har en komplicerad inre struktur som påverkas av yttre förhållanden och olika tillsatser, vare sig det är hälsovådliga föroreningar eller ämnen tillsatta i terapeutiskt syfte. Vattnet påverkas och förändras också av elektromagnetiska fält och av kosmiska förhållanden. De faktorer som påverkar vatten utanför kroppen kan även påverka det vatten som finns i cellerna i levande organismer.

En egenskap hos vatten är att det kan ta upp mer energi än många andra ämnen. Vattnet anses också av vissa, som österrikaren Viktor Schauberger (1885-1958), själv kunna skapa och förmedla en energi, en slags formgivande och tillväxtfrämjande energi.

Vatten används både utvärtes och invärtes i terapeutiskt syfte, antingen för sina egenskaper i sig, eventuellt förstärkta, eller som medium för tillsatta ämnen. Några olika former av vattenbehandling kommer att nämnas här.

Kalla och varma bad
Kallvattenkurer blev på modet på 1800-talet genom bl.a. österrikaren Vincent Preissnitz (1799-1851) försorg. Hans recept hette vatten, sol och luft samt ett enkelt och sunt leverne. Även den tyske pastorn Sebastian Kneipp (18211897) förordade frisk luft, solsken, regelbunden motion och olika kallvattenbehandlingar. Hans terapi syftade till att härda kroppen enligt den goda regeln att det är bättre att förebygga än att behandla. I Kneipps kur ingår barfotapromenader i daggvått gräs eller på nysnö, växelbad (omväxlande varmt och kallt vatten), vattenbegjutningar och ångbad m.m. Det har i Sverige funnits flera kallvattenkuranstalter.

Ett kallt bad - som inte bör vara längre stunder - driver till att börja med blodet från kroppsytan. Den sekundära och varaktiga effekten är dock uppvärmning, då blodet ju måste cirkulera och återvända till alla kärl och vävnader. Vid ett kallt bad stiger blodtrycket, pulsen blir långsammare och musklerna fastare. Det används t.ex. för att minska svullnader och inflammationer.

I ett varmt bad vidgar sig hudens blodkärl och blodet dras till ytan. Pulsen blir snabbare och magsaftsekretionen avtar. Varma bad anses välgörande vid t.ex. reumatiska och andra smärtande sjukdomar och för att lindra muskelkramper och stelhet. Det varma vattnet har en uppmjukande och avslappnande verkan.

Stigande och fallande bad
Fallande bad innebär att temperaturen långsamt och gradvis sänks. Vid stigande bad, då temperaturen vanligen höjs från ca 32°C till ca 40°C, ökar kroppstemperaturen så att svettning kommer igång. Stigande bad används vid olika smärttillstånd, stela leder, spänningstillstånd m.m.

Hela eller delvisa bad
Vid ett helbad medför vattnets tryck på kroppen att buk och bröstomfånget minskar med flera centimeter, vilket gör att inandningen försvåras men utandningen underlättas. Trycket medför även en förträngning av ytligt liggande blodkärl, vilket leder till en ökad belastning för hjärtat.

Sittbad är mindre påfrestande än helbad och rekommenderas svaga patienter. Sittbadet kan vara antingen varmt eller kallt eller omväxlande. Det används för att behandla buk-, underlivs- och ändtarmsbesvär, såsom hemorrojder och kronisk förstoppning. Vid sittbad är endast höft och bäcken under vatten.

Fotbad, vanligen växelbad, används som avslappning för trötta och värkande fötter, samt vid manifesta frostknölar.

Undervattensmassage
Verkan av ett bad kan förstärkas genom att någon form av mekanisk behandling ges samtidigt. Det kan vara hudborstning, undervattensmassage (spolning med kraftig vattenstråle), virvelbad (vibratorer får vattnet att cirkulera), bubbelbad (komprimerad luft som skapar bubblor) och dylikt.

Kolsyra och mineralvatten
Många kurorter har byggts upp runt mineralkällor. Dessa kallades från början surbrunnar, då de ansågs innehålla en hemlig, livgivande syra - som senare identifierades som kolsyra Om man badar i ett kolsyrebad andas kolsyran in och andningen stimuleras. Även huden påverkas; den rodnar och blodkärlen vidgas.

Mineralvatten innehåller högre halter av lösta salter och gaser än vanligt vatten. Vissa mineralvatten kan, använda invärtes, angripa sjukliga celler och stöta bort dem så att nya och friska celler kan bildas. Vid slemhinnekatarrer kan salterna göra att slemmet löses upp och läkningsprocessen underlättas. Salterna har även en rad andra effekter i kroppen. Salt i höga koncentrationer är bakteriedödande. Genom bad i salthaltigt vatten behandlas infektiösa hudsjukdomar.

Ångbad
Ånga rensar porerna i huden och hjälper kroppen att utsöndra skadliga ämnen och slaggprodukter. Ett lokalt ångbad kan användas vid svullna slemhinnor i luftvägarna och för att rensa ansiktsporerna. Olika örter kan tillsättas det heta vattnet för att öka effekten.

Tillsatsbad

Olika ämnen kan lösas i vattnet:

- Svavelbad fungerar som parasitdödare och kan ha en gynnsam verkan vid eksem och psoriasis. Finnig hy kan åtgärdas genom att talgkörtlarna öppnas och sekretet kommer ut.

- Kaliumpermanganatbad används vid hudinfektioner.

- Oljebad används vid tillstånd med uttorkad och förändrad hud.

- Havremjöls- och tjärbad används vid klåda.

- Gyttjebad tillämpas vid hudsjukdomar.

- Veteklibad rekommenderas hudsjuka patienter med ömtålig hud.

- Örtbad av olika slag används vid en rad olika utvärtes eller invärtes sjukdomar.

Kompresser och omslag
Kompresser och omslag används vid mer lokal behandling av en kroppsdel. De kan vara varma eller kalla och även förmedla en ört eller annat ämne på samma sätt som bad.

Lavemang

Lavemang - eller som det heter med ett finare uttryck: vattnets rektala användning - är ett sätt att städa tarmarna och åtgärda förstoppning och kallas även tarmsköljning. Lavemang användes flitigt under 1600- och 1700-talen; i dag kanske mer tillfälligt t.ex. i samband med fasta och kostomläggning.

Övrigt
Förutom de ovan nämnda sätten att använda vatten finns en rad andra. Ett mer ovanligt exempel - som dock förekommer i Sverige - är galvaniska bad, som innebär att den badande är omgiven (men ej genomströmmad) av galvanisk ström.

Bassängbehandling av rörelseskadade används i dag som ett led i rehabilitering. Viktlösheten i vattnet underlättar rörelserna och varmt vatten har, som sagt, en avslappnande och uppmjukande verkan.