Irisdiagnostik

Irisdiagnostik innebär att genom studier av ögats iris söka diagnostisera störningar i kroppen.

Irisdiagnostik - eller irisanalys - är en gammal metod omnämnd av bl.a. Hippokrates. Den moderna irisdiagnostiken har dock sin upphovsman i den ungerske läkaren Ignatz von Peczely, som publicerade sina rön 1881. Han studerade ögonen hos patienter som skadats och sedan opererats och noterade förändringar av ögats iris (regnbågshinna). Utifrån dessa samband utvecklade han en metod för att med hjälp av tecken i iris diagnostisera sjukdomar och funktionsstörningar i kroppen. I Sverige vidareutvecklades metoden av prästen och homeopaten Nils Liljeqvist vid sekelskiftet. Irisdiagnostik används i dag här i landet främst av homeopater och andra naturläkare.

Undersökning av iris bör göras med pupillen sammandragen. Vanligen används en riktad lampa samt en förstorande lins som hjälpmedel. Blå ögon är lättare att avläsa än bruna. Det finns tre grundläggande tecken i iris, som alla har sin innebörd: onaturliga färger, cirkulära ringar samt tecken i form av fläckar eller linjer, svarta, vita eller mörka fläckar.

En vidareutvecklad form av irisdiagnostik är Rayidmetoden, som beskrivs under egen rubrik.