Jungiansk terapi

Jung är fader till den analytiska psykologin som starkt betonar människans andliga behov. Arketypiska symboler är viktiga element i teorin och terapin.

Carl Gustav Jung (1875-1961) arbetade som psykiater i Schweiz. Religionspsykologi var ett av hans stora intressen, och han influerades mycket av främmande folks kulturer och synsätt på människan, naturen och religionen. Han reste mycket, bl.a. till Afrika, Amerika och Indien. Jung formade en egen psykologisk teori som han först kallade för komplex psykologi, sedan analytisk psykologi.

Jung har kallats "det omedvetnas profet". Han menade att psyket består av två olika sfärer - det medvetna och det omedvetna - som kompletterar varandra till ett Själv, det totala psyket. Medvetandet, som uppträder tidigt - redan före födelsen - är bara en liten del av psyket. Självet, personligheten som helhet, står över jaget, som är centrum för medvetandet.

Det omedvetna är tvådelat: 1. Det personliga omedvetna
Det omfattar individens levnadshistoria; alla psykiska förvärv som av olika anledningar (glömska, bortträngning) blivit omedvetna.

2. Det kollektiva omedvetna
Det är ett slags allmänmänskligt arvegods. Jung fann likheter mellan sina patienters drömmar, psykotikers hallucinationer och forntidens myter och religioner. Det kollektiva omedvetna kan beskrivas som resultatet av mänsklighetens sätt att sedan urminnes tider fungera i situationer av allmänmänsklig natur, t.ex. vad gäller förhållandet till födelse och död och relationen mellan barn och förälder.

Det kollektiva omedvetna innehåller arketyper -universella urbilder, mytologiska motiv eller symboler. Dessa arketypiska bilder har sedan urminnes tider varit ett värdefullt material i alla religioner och uttrycker ett samlat vetande om sambanden mellan Gud, människa och kosmos. Arketyperna fortsätter att vara verksamma i psyket, även om de i dagens sekulariserade västerland är hänvisade till andra områden inom personligheten än det rationella medvetandet. Det västerländska samhällets irreligiositet ansåg Jung vara abnorm, medan Freud såg religionen som en kollektiv tvångsneuros.

De universella symbolerna och mönstren lagras genetiskt i varje individ och representerar hennes djupaste strävanden. De viktigaste arketyperna är persona (grekisk betydelse: skådespelarens mask och roller), anima och animus (den kvinnliga och manliga aspekten i människan), skaggan (som påverkar relationen till det egna könet) och självet (personlighetens organiserande princip). Symbolerna är naturens försök att balansera motsatser inom psyket. De ger uttryck åt omedvetna innehåll i personligheten som ännu inte fått en språklig fixering. En grundtanke hos Jung är att det omedvetna innehåller latenta positiva möjligheter, som genom att medvetandegöras kan integreras i personligheten.

Individuationen är den process som har till mål att förverkliga den individuella personligheten: att bli ett Själv, som omfattar både den medvetna och omedvetna delen av psyket. Människan är från början en helhet. Under sin livstid måste hon utveckla denna inneboende helhet så att den blir harmonisk.

Hos människan finns en transcendent funktion som är instinksmässig och irrationell. Enligt Jung tillhör människans religiösa del hennes psykobiologiska utrustning. Dess funktion är att förena motsatserna i den psykiska världen. Den jungianska behandlingen kan sägas vara en understödjande psykoterapi för att hjälpa en person med individuationsprocessen genom att frigöra individen från den medvetna identifieringen med sin persona, sin mask. Jung ansåg att de flesta patienter har en existentiell problematik i botten.

I jungiansk terapi sitter man vanligen mitt emot varandra. Modellen är att försöka komma i kontakt och balans med det egna omedvetna. Det omedvetna kan studeras via dess indirekta verkan i form av t.ex. symtom och komplex, bilder och symboler i drömmar, fantasier och visioner med hjälp av olika metoder.

1. Associationsexperiment
Detta är en psykologisk testmetod för att spåra komplex (föreställningar och känslor som kan påverka medvetandet och som tar sig uttryck i neuroser av olika slag). Personen får ett s.k. retningsord som han eller hon skall reagera på omedelbart genom att svara med det första som dyker upp i medvetandet. Reaktionstiden och svaren kan ge information om komplexens natur.

2. Symtomanalys
Med hjälp av suggestioner vill man få personen att återuppleva och återge de minnen som ligger bakom vissa patologiska symtom av fysisk eller psykisk natur.

3. Anamnesisk analys
Rekonstruktion av neurosens historiska utveckling.

4. Analys av det omedvetna
Denna analys påbörjas först när det medvetna materialet utforskats till fullo. Drömmar, visioner och fantasier analyseras, och olika symboler spelar här en central roll. Analytikerna försöker se vad det omedvetna vill säga hos varje individ, vad de olika symbolerna betyder.

En viktig konsekvens av teorin om det kollektiva omedvetna är att man inte kan frikoppla den personliga existensen från den kollektiva. Varje kollektiv representerar summan av de enskilda medlemmarna och den enskilde har ett stort ansvar inte bara för sitt eget liv utan även för framtidens samhälle.