Kirlian-fotografering

Kirlian-fotografering är en teknik för att med hjälp av högspänning fotografera en organisms energitillstånd.

En tidig variant av metoden beskrevs första gången på 1890-talet. Den metod som används i dag har utvecklats av Valentina och Semyon Kirlian i Sovjet på 1940-talet och kallas även högspänningsfotografering eller elektrografi.

Det som skall fotograferas - en hand, ett löv eller annatplaceras direkt på en film och exponeras sedan i ett högspänningsfält. All materia utsänder elektroner och i högspänningsfältet accelereras frigörandet av elektronerna. Denna intensifierade process påverkar filmen, och ett ljussken runt föremålet som legat på filmen registreras. Hur detta ljussken uppstår förklaras så här: Elektronströmmarna runt föremålet går fram i urladdningskanaler som i Sovjet kallas bioplasma. I förloppets slutskede återvänder elektroner från luftens kväve från en högre energibana; energi frigörs och ett blått ljus på bilderna uppstår. (Även andra färger kan uppstå, vilket har en mer komplicerad förklaring.)

Genom att fotografera händer och fötter och jämföra ljusskenets utseende vid olika tillfällen har man funnit att det påverkas av personens fysiska och mentala tillstånd. Vid t.ex. spänningstillstånd och upprördhet framträder röda fläckar på färgfilmen. Detta har gett näring åt teorin att människan omges av en energikropp, en aura, som återspeglar hennes tillstånd. Inte endast människan skulle besitta denna energikropp: vid försök med ett löv där en bit skurits bort har denna aura fortfarande visat konturen av hela lövet.

Kirlian-fotografering har föreslagits som hjälpmedel vid diagnostik, som ett sätt att påvisa effekter av t.ex. meditation och healing och generellt mäta en behandlings effekt på en människas tillstånd.