Organismisk psykoterapi

Organismisk psykoterapi är en kroppsorienterad terapiform som innefattar bl.a. återupplevande av tidiga trauman och symbolarbete.

Den organismiska psykoterapin har sitt ursprung i Wilhelm Reichs teorier och senare vidareutvecklingar av dennes idéer och metoder. Andra influenser är Sigmund Freud samt C G Jungs arbete med betoning på självet och symbolers betydelse (se Reichiansk och Jungiansk terapi). Terapiformen är baserad på organismisk utvecklingspsykologisk teori. Enligt denna är människans utveckling en process i vilken individen själv aktivt deltar. Människan strävar ständigt efter att förverkliga sina medfödda möjligheter. Individen ses som ett organiskt helhetssystem, och det anses omöjligt att förstå helheten genom att studera delarna.

Behandlingen innefattar bl. a. att medvetandegöra spänningar i kroppen, återuppleva tidigare känslomässiga trauman samt symbolarbete. Den spontana symbolbildningen anses återspegla den kroppsliga energins tillstånd. Terapin strävar efter att lösa upp blockeringar i energin och aktivera den, varigenom även den spontana symbolbildningen stimuleras. Då energin aktiveras vidgas medvetandet, och förmågan till självkännedom ökar. Även förmågan att transcendera jaget ökar, så att det kan uppgå i en större helhet.