Radionik

Radionik är en metod för att med hjälp av instrument ställa diagnos och sedan på energetisk väg ge behandling. Grunden till radioniken lades av amerikanen Albert Abrams (1864-1924), professor i psykiatri vid Stanforduniversitetet. Metoden har senare vidareutvecklats av andra personer. I dag förekommer radionik främst i Storbritannien. Metoden liknar radiestesin (se detta avsnitt).

Den teoretiska grundvalen för radioniken är att människan, liksom allt annat liv, ingår i ett gemensamt energifält. Varje individ är omgiven av ett särskilt energifält, auran, som till vissa delar är av elektromagnetisk natur. Auran kan delas in i olika skikt, som är förknippade med olika funktioner i kroppen. Om energifältet störs, kan det resultera i sjukdomssymtom på det fysiska planet. Alla sjukdomar, organ och botemedel har en egen frekvens eller svängningstal.

Radionik är ett sätt att ställa diagnos och behandla en människa på avstånd. Det görs med hjälp av ett instrument som sägs fungera som detektor av dessa energier och som kan mäta störningar i energifältet. Ett prov från patienten, t.ex. en hårtuss, placeras på stralningsinstrumentet och sjukdomsorsaken i den levande organismen uppges kunna fastställas. Därefter projicerar terapeuten lämplig behandlingsenergi på patienten i syfte att återställa dennes hälsa. Vissa terapeuter kombinerar radioniken med kostråd, homeopatiska medel eller annat.

En amerikansk kiropraktor vid namn Ruth Drown utvecklade på 1930-talet en kamera som via en droppe blod från en människa uppgavs kunna ta bilder på dennes organ och vävnader. Hon blev fälld för kvacksalveri i USA.