Calcium Carbonicum

Kalk

Förekomst: Kalk räknas till sedimentbergarterna och utgör en tredjedel av jordytan. För homeopatisk beredning används de inre delarna av ostronskalen, det är alltså inte frågan om ett kemiskt rent kalkpreparat. Två karakteristiska drag är iögonfallande hos kalk, för det första tyngden vid bildandet av sediment och för det andra dragningen till kylan i kalciumkretsloppet. I naturen är nämligen kalciums förhållande till kolsyran avgörande för kretsloppet; i organismen däremot förhållandet till fosfor. Kalkens löslighet i vatten beror på kolsyrekoncentrationen och ju kallare vattnet är desto mera kolsyra kan det uppta. Vid tilltagande temperatur minskar därför kolsyre- och kalklösligheten (från O°C - 20°C med ungefär hälften). I geologiska sammanhang är kalk ett uttalat "kallt" medel. Kalciums fysiologiska växelspel försiggår mellan två poler, å ena sidan den passiva stödfunktionen och depotfunktionen i skelettet, å andra sidan kalciumjonen i kroppsvätskan som deltar i livsviktiga reaktioner med cellkolloiderna. I den mänsliga organismen finns 99% av hela kalkmänden i skelettet. Resten finns övervägande i interstitium.

Toxikologi: Kalk är inte giftig bortsett från den frätande verkan av kalciumoxid. För alla

varelser inom floran och faunan är kalk dock oumbärlig.

Homeoterapi: När kalken övergår från den geologiska till den biologiska sfären så hamnar den i ett mera komplicerat landskap. De enkla riktlinjerna beträffande tyngd, kyla och förhållande till vatten och syra omvandlas till differensierade verkningar i den mänsliga organismen. Calcium carbonicum verkar i huvudsak på:

1) Cellmembranen (permeabilitet)

2) Benstommen

3) Nerv- och muskelceller (inkl. hjärta)

4) Lymfsystem

Etiologi: Följd av andlig och kroppslig utvecklingsstörning. Följd av exsudativ, lymfatisk läggning. Följd av avmagring, pedatrofi, hög ålder. Följd av förkylning.

Modaliteter: Sämre: på kvällen, natten, vid uppvaknandet, av att vara ensam, barndom, skolålder, yrkesliv, ålderdom, kyla, väta, menstruation, feber, fullmåne, mjölk.

Bättre: vila, värme, trygghet, förstoppning.

Säregna symtom: begär efter ägg, urtikania bättre i kall luft.

Konstitution: Blek, kall, fäktig, osäker, hämmad, kärleksökande, hjälplös.

Indikationer: Tetani, spasmofili, depression, hydrocefalus, "skrofulos", struma fibrosa med hypothyreos, hjärtmuskelsjukdomar, kronisk tonsillit, rakit, sur diarré, gallkolik, amenorré, dysmenorré, artrosis deformans, osteoporos, dåligt läkande benbrott, , nässelutslag, mjölkskorv.

Potens: D6 - D200 (ju äldre patient ju högre potens).

Jämförelse: Barium carbonicum, Calcium phosphoricum, Magnesium carbonicum, Belladonna, Sulfur.