Digitalis Purpurea

Förekomst: Fingerborgsblomman växer i västra Euoropa och tillhör familjen Scrophulariaceae. För tinkturen används de färska bladen före blomningen.

Toxikologi:

Farmakologi: Huvudeffekten beror på ett antal hjärtglykosider, men sapoiner och slemämnen har en icke obetydande stödeffekt. Digitalis verkar i huvudsak på hjärtmuskeln. Först ökar hjärtfrekvensen under kort tid, därpå följer en sänkning av pulsen och retningsöverföringen från sinus till kammaren försvåras. En överdosering förorsakar takykardi med oregelbunden puls. Digitalis är en av de få drogerna som kan, även i allopatiska doser, eliminera de symtom som den också kan framkalla. Enligt homeopatiska aspekter kan Digitalis användas vid:

1) Oregelbunden hjärtrytm med takykardi.

2) Bradykardi och även hjärtblock som vid allopatiska doser är en kontraindikation. Potenserad Digitalis verkar även på blodkäreln, njurarna och könsorganen.

Etiologi: Följd av hjärtförstoring, arytmi, hjärtsvikt, reumatism. Följd av kroppslig överansträngning, idrott, onani. Följd av lungsjukdomar, förgiftning.

Modaliteter: Sämre: att sitta upp, ringaste rörelse, att ligga på vänstra sidan.

Bättre: att ligga på rygg.

Konstitution: Blek, blåaktig, gulaktig, kall, fliktig, melankolisk, svag.

Indikationer: Sömnstörningar med hjärtsvaghet, migrän med svårt illamående och yrsel, hjärt- hygpertrofi med ödem, nykturi, gulsot vid hjärtinsufficions (ledande), prostata- hypertrofi vid hjärtbesvär (beprövad).

Potens: D6 - D30.

Jämförelse: Apocynum, Aconitum, Gelsemium, Ferrum picrinicum, Lachesis, Magnesium carbonicum, Scilla.