Helleborus Niger

Julros

Förekomst: Julrosen (fam. Ranunculaceae) växer bl. a. i alperna. För tinkturen används de torkade rötterna. De verksamma ämnena är helleborin och aconitsyra. Askan innehåller mycket kalciumfosfat.

Toxikologi: 1-2 mg verkar urindrivande och laxerande. Följande förgiftningssymtom kunde enligt LEWIN iakttagas hos människan: Ökat salivflöde, kräkningar, blodiga diarréer, vadkramp och yrsel. Senare uppstod delirier, svag, långsam puls, andnöd och sömninghet. Hjärtkollaps inträder 3 till 13 timmar efter förgiftningen. Lokalt framkallar drogen blå-sor på hud och slemhinnor. Den anestetiska effekten är mycket påtaglig. Som homeopatikum verkar Helleborus på CNS, mag- tarmkanal, njurar, hjärta och cirkulation.

Etiologi: Följd av medfödd och förvärvad hjärnskada. Följd av meningit, undertryckning, utebliven menstruation, scharlakansfeber, olycklig kärlek, hemlängtan.

Modaliteter: Sämre: pubertet, nattetid, kall luft, tilltal, tröst.

Bättre: att få vara ifred, riklig diures.

Konstitution: Blek, kall, avtrubbad, melankolisk, viljesvag, psykotisk.

Indikationer: Meningit, njurfunktionsstömingar i kombination med hjämsymtom, kardiala, renala ödem, njurinflammation vid och efter scharlakansfeber (beprövad), psykos vid amenorré och i barnsäng. Andlig demens vid arterioscleros (1330, D200 beprövad).

Potens: D6- D200.