Ignatia

Ignatiusböna

Förekomst: Ignatia arnara är hemma på Filippinerna och hör i likhet med Nux vomica, Gelsemium och Curare till familjen Loganiaceae. För tinkturen används de torkade fröna. De verksamma ämnena är som hos Nux vomica alkaloiderna strykning och brucin. Hos Ignatia överväger stryknin (70%). Vidare innehåller Ignatia kaffésyra, som saknas hos Nux vomica. Som homeopitikum verkar medlet framförallt på nervsystemet och beteendet.

Etiologi: Följd av förargelse med ångest, skräck och stilla bekymmer. Följd av förväntningsspanning, dåliga nyheter, nyligen upplevd besvikelse, förlägenhet, rädsla, sviken vänskap, sårad hederskänsla, svartsjuka, penningförlust, klander, skam, vrede.

Modaliteter: Sämre: lätt beröring, tobak, att tänka på besvären, sinnesrörelse, på morgonen, kall luft.

Bättre: att tugga, att äta, att svälja, att sucka, att gäspa, tryck, att böja sig (huvudvärk).

Konstitution: Växlande mellan röd och blek, kall och het, eufori och depression, finkänslig, kuvad, melankolisk.

Indikationer: Hysteri, globus hystericus, migrän (beprövad), anorexia (beprövad), nervös hosta, nervös gastrit, magsår, ändtarmsprolaps (beprövad), krampsmärta, dysmenorré, amningspsykos.

Potens: D6 - D200.

Jämförelse: Anacardium, Mandragora, Gelsemium, Nux vomica, Nux moschata, Natrium muriaticum är komplementär.