Asp

Populus tremula

VIDEVARSELVÄXTER

Salicaceae

Aspen känns igen på den långa, Ijusa och släta stammen, den luftiga kronan och de nästan runda bladen som dallrar vid minsta vindpust. Denna dallring framkallas av att det långa bladskaftet är tillplattat från sidorna mot den styva och relativt tunga bladskivan, som hela tiden faller över åt den ena eller andra sidan. Aspen är Ijuskrävande och växer med förkärlek i buskmarker och i skogsbryn, på backar och i berg sluttningar .

Efter den senaste istiden var aspen ett av de första träd som återvände när isen drog sig tillbaka. Aspen växer snabbt, och genom att de långa, ytligt liggande, vågräta rötterna bildar mängder av rotskott kan ett enda träd ge upphov till en tät dunge. Den saftiga barken är omtyckt av gnagare och rådjur. Veden är mjuk och lätt och används bl.a. vid tändstickstillverkning.

Inom folkmedicinen utnyttjas barkens och bladens antiseptiska egenskaper, och av blomknopparna har beretts ett te som använts bl.a. för att kurera gikt och luftrörskatarr.

Förekomst: Allmän över hela landet i skogar och backar. Förekommer även i fjällen.

Kännetecken: Högt lövträd, kan bli 20 m, i undantagsfall 30 m. Skilda han- och honträd. Stam i början slät och gröngrå, som äldre Ijusgrå eller brunaktig med låga åsar nära basen. Blad med långa, tunna, tillplattade skaft, på vattenskott större och hjärtlika. Lövsprickning ganska sent i maj med först kopparbruna blad, sedan grågröna på översidan och Ijusgrå undertill. Höstfärgen går i flammande gult med inslag av rött. Hanträden är översållade av rödbruna hängen redan i mars. De blir senare gråbruna och faller tidigt av. Honträden har gröna hängen med rödbruna skärmfjäll och grå hår. I maj släpps de ulliga fröna. Förökningen sker förutom med frö genom riklig bildning av rotskott. Bitter smak.

Använda växtdelar: Bark, färska blad, blomknoppar.

Innehållsämnen: Glykosider, garvämnen, flavonoider, kanelsyrederivat, mineralsalter.

Medicinsk verkan: Antiseptisk, inflammationshämmande, febersänkande.

Användning: Utvärtes som antiseptiskt medel, invärtes som febermedel.