Backsippa

Pulsatilla vulgaris

RANUNKELVÄXTER

Ranunculaceae

Denna växt är fridlyst i stora delar av Sverige liksom i de flesta länder i Mellaneuropa. På grund av sina vackra, stora, mörkvioletta blommor, som slår ut redan tidigt på våren, odlas backsippan ofta som prydnadsväxt. Blommorna sitter upprätta, till skillnad mot den närbesläktade fältsippans, Anemone pratensis, som har mindre och nedhängande blommor. De mogna frukterna kan med hjälp av ett fjäderliknande spröt föras med vinden långa sträckor. Vid växlande luftfuktighet blir frukterna rörliga och borrar sig därför lätt ner i jorden med spetsarna sedan de landat på marken.

Backsippan användes fordom till att lindra olika åkommor som förlamning, blindhet eller melankoli. I färskt tillstånd är växten emellertid giftig, eftersom den innehåller hudretande ämnen. Inom homeopatin används i våra dagar ett extrakt av den färska växten vid bl.a. menstruationsstörningar, kärlkramp, åderbråck, njurbesvär och nervösa besvär. Beredningar på färsk växt har använts inom folkmedicinen, bl.a. vid kikhosta.

OBS! Den färska växten är giftig!

Förekomst: Tämligen allmän på torra backar och sandiga ställen från Skåne till Västergötland, Närke och Uppland. Numera ovanligare än förr, fridlyst!

Kännetecken: Lågvuxen, 10-30 cm hög ört, med smalflikiga, hårbeklädda blad som utgår direkt från den kraftiga pålroten. Blommor (april-maj) stora med blåvioletta, kronbladslika hylleblad. Talrika gyllengula ståndare. Frukten har långa ludna hår. Luktlös; skarp smak.

Använda växtdelar: Hela ovanjordiska delen av växten. Färsk växt används.

Innehållsämnen: Glykosiden ranunculin, som spjälkas i glukos och protoanemonin. Protoanemonin är instabil, har brännande smak och är blåsdragande. Omvandlas lätt till anemonin, som är kristalliniskt och saknar blåsdragande effekt.

Medicinsk verkan: Kramplösande, smärtstillande, bakteriehämmande, celldelningshämmande.

Användning: I form av tinktur vid kikhosta, menstruationsbesvär och diarré.