Cikoria

Cichorium intybus

Vägvårda

KORGBLOMMIGA VÄXTER

Asteraceae

Cikoria omnämns i en av de äldsta bevarade egyptiska texterna, den s.k. Papyrus Ebers, daterad till 16:e århundradet f.Kr., och antikens greker och romare odlade den som läkeört och salladsväxt. Galenos kallade den leverns vän, och i folkmedicinen används den än i dag mot bl.a. gulsot, något som ej kan rekommenderas. Den har använts mot de mest olikartade sjukdomar och även som allmänt magstärkande medel. Enligt folktron skulle den som på Jakobs dag hittade en cikoriaplanta med vita blommor gräva upp den under tystnad med hjälp av ett mynt. Om han sedan bar den på sig skulle han vara osårbar för hugg- och stickvapen.

Av de rostade cikoriarötterna kan man framställa en tillsats till eller ett surrogat för kaffe, varför växten tidvis har varit föremål för omfattande odling. Den vilda cikorian växer framför allt på vägrenar - därav det svenska namnet vägvårda, som är en översättning av tyskans Wegwarte (av warten, vårda, vakta). Den odlade cikorian är utmärkt som salladsväxt och soppgrönsak. Den är något mindre besk än den vilda men anses vara mindre verksam.

Förekomst: Allmän på Öland och Gotland samt i delar av Skåne. Växer vid vägkanter och på kulturmark. I övrigt ofta förvildad och tillfällig från odling i delar av södra Sverige.

Kännetecken: Höjd 30-100 cm. Flerårig ört med styv stjälk, rikt förgrenad i toppen. De nedre bladen djupt parflikiga och tandade, de övre mindre, hela, stjälkomfattande och håriga. Blommar i juli-september. Bl.a. blommor sitter i korgar i små samlingar. Samtliga blommor är tunglika. Frukterna saknar pensel och har i stället ett par rader korta fjäll. Rot spolformad med vit mjölksaft. Smak mycket bitter.

Använda växtdelar: Blad, rot.

Innehållsämnen: I roten inulin (12-15 % i färsk rot, 50-60 % i torkad, odlad rot), fett, proteiner samt bitterämnena lactucin och lactucopicrin (seskviterpen-laktoner lokaliserade i mjölksaften). I bladen dessutom vitamin C, K, P, och dikaffeylvinsyra.

Medicinsk verkan: Lätt laxerande, gallsekretionsbefrämjande, aptitstimulerande, urindrivande.

Användning: Vid förstoppning, anemi, aptitlöshet.