Fänkål

Foeniculum vulgare

FLOCKBLOMSTRIGA VÄXTER

Apiaceae

Fänkålen hör hemma i Medelhavsområdet. Den odlades redan i det forntida Egypten, och som kulturväxt spred den sig från Grekland och Rom över hela Europa. Den påträffas ibland förvildad i Mellaneuropa; i vårt land odlas den som kryddväxt. Fänkål kan vid ett första påseende förväxlas med den besläktade dillen, men formen på frukterna är olika - fänkålens är långsmalt äggformiga, dillens linsformiga. Fänkålens bladskivor är vanligtvis 3-6 cm långa, dillens oftast under 2 cm. Det finns flera vilda fänkålsarter, vilkas frukter varierar i smak från sötaktig till ganska skarp.

Enligt Plinius brukade ormarna efter skinnömsningen äta fänkål för att skärpa sin syn, och den ur frukterna utvunna eteriska oljan ingår faktiskt i ett ögonvatten som just påstås skärpa synen. Fänkålsoljan innehåller anetol (som även finns i anisolja) och verkar bl. a. kramplösande och matsmältningsbefordrande. Fänkålens aromatiska doft och dess välgörande inverkan på matsmältningsorganen gör den till en idealisk krydda, framför allt i bröd men även i kött- och fiskrätter.

Förekomst: Ursprunglig i Medelhavsområdet, men sedan gammalt odlad som krydd- och läkeväxt. Flerårig, men kan knappast övervintra hos oss och odlas därför som ettårig.

Kännetecken: 80-200 cm hög. Stjälk förgrenad, fårad, glänsande, kal. Blad kraftigt blågröna, glänsande, skaftade och trådformigt delade. Blommor gula (juni-augusti), små, i stora flockar. Frukter, 2 delfrukter, mörkgrå. långsträckt äggformade med asar, kala med kort stift. Bladslidor vid stjälkbasen köttiga fästa på en förvedad, tjock jordstam. Lukt aromatisk. Smak stark, något bitter.

Använda växtdelar: Klyvfrukter.

Innehållsämnen: 2-6% eterolja med 50-60% anetol, 0-20 % fenkon.

Medicinsk verkan: Slemlösande och lugnande vid hosta. Kramplösande. väderdelande, matsmältningsbefordrande, desinficerande.

Användning: Invärtes i form av te (av krossade frukter). Utvärtes som te försatt med koksalt till ögonsköljning vid hornhinneinflammation.