Gullviva

Primula veris

Maj nycklar

VIVEVÄXTER

Primulaceae

Gullvivan hör till de vackraste och mest välkända vårblommorna. Ett av dess många namn, majnycklar, syftar på blomställningens likhet med en nyckelknippa. Det motsvarande tyska namnet, Himmelsschlüsselchen, användes av Hildegard av Bingen när hon på 1100-talet rekommenderade örten mot melankoli.

Inom medicinen har framför allt gullvivans jordstam kommit till användning. Den har använts som slemlösande medel vid hosta och bronkit och verkar även urin- och svettdrivande. Samma egenskaper och användningsområde har den närbesläktade arten lundviva, Primula elatior, som förekommer mycket sällsynt i sydligaste Sverige. Även gullvivans blommor och blad har använts som urindrivande och avförande medel. Av blommorna kan man inte bara bereda ett mycket aromatiskt slemlösande te utan även framställa välsmakande konfekt. De slemlösande Verispastiller som under de båda världskrigen fick ersätta senegarot bereddes av gullvivans rot.

Förekomst: Gullvivan växer allmänt i backar, på ängar och i snår på kalkgrund från Skåne till Jämtland och sällsynt anda upp till Torne lappmark.

Kännetecken: En omisskännlig flerårig ört med blad i en kraftig rosett vid basen. Bladen är avlångt äggrunda och skaftade Blommor gula (april-maj), ofta med rödgula punkter runt pipen. Blommorna sitter i en hängande ensidig flock längst upp på den ogrenade stängeln. Det finns två olika blomtyper, långstiftande och kortstiftade, och dessa förekommer i ungefär lika antal i naturliga bestånd. Foder blekgrönt och något uppblåst; 5 ståndare, endast 1 pistill i varje blomma. Doft sötaktig och angenäm. Den kraftiga jordstammens doft påminner om anis.

Använda växtdelar: Blommor med foderblad. Jordstam och rot.

Innehållsämnen: Triterpensaponiner (med aglykonen primulagenin A och D), flavonoider, eterolja.

Medicinsk verkan: Slemlösande, ökar slemmängden i bronkerna. Lätt urindrivande och laxerande.

Användning: Vid torr bronkit.