|
Hästhov | Foto: Andreas Trepte |
Tussilago farfara
Tussilago
KORGBLOMMIGA VÄXTER
Asteraceae
Så snart tjälen går ur marken, ofta redan i mars, skjuter de första
hästhovsblommorna upp, och därmed hör växten till våra allra tidigaste blommor. De kraftiga bladen däremot kommer inte förrän sent på våren, vilket förklarar det medeltida namnet på örten, Filius ante patrem, sonen före fadern. Bladens form påminner om en hov, vilket har givit örten dess svenska namn. Det vetenskapliga släktnamnet kommer av de latinska orden tussis, hosta, och agere, fördriva, och syftar på örtens urgamla användning mot hosta. Hippokrates använde roten, blandad med honung, som aptitretande medel och kokad med vin till sårbehandling. Ett extrakt av blommorna används inom folkmedicinen som lindrande medel vid hosta och andra besvär i andningsorganen. Hästhovste måste filtreras så att hårpenslarnas borst avlägsnas; i annat fall kan de verka retande på svalget. Hästhovsblad användes tidigare till rökning, dels som hostdämpande medel, dels som tobakssurrogat. Krossade blad används på infekterade sår.
OBS! I Sverige avråder socialstyrelsen från användning av hästhovsblad!
Förekomst: Hästhoven växer allmänt på ler- och grusmark över hela landet. Den finns både i skogar och på öppen mark, helst kulturmark, lokalt högt upp i fjällen.
Kännetecken: En låg, 8-30 cm hög flerårig ört. Efter blomningen växer stora hjärtformade långskaftade blad ut direkt från jordstammen. De är grovtandade, ovan gröna, undertill gråludna. Blommorna sitter på upprätta stjälkar täckta av rödaktiga fjäll. Blomkorgar guldgula (mars-maj). De har i centrum rörformade blommor; kantblommor tungformade och mycket talrika. Frukter försedda med en pensel av vita skimrande hår. Smak bitter.
Använda växtdelar: Blad, blomkorgar.
Innehållsämnen: Slem, garvämne, i varierande grad pyrrolizidinalkaloider (beroende på växtplats, bladens ålder, klimatiska faktorer).
Medicinsk verkan: Upphostnings- (sekretions-) befrämjande. Sårläkande, svettdrivande.
Användning: Hostmedel; gröt av krossade blad vid brännskador och hudåkommor.