Järnek

Ilex aquifolium

Kristtorn

JÄRNEKSVÄXTER

Aquifoliaceae

I vårt land förekommer järneken endast odlad som prydnadsväxt, men den har tidigare funnits vild på några få platser på västkusten. Vildväxande förekommer järneken framför allt i de södra och västra delarna av Mellaneuropa norrut till Västnorge, särskilt i bokskogar. För det mesta är den buskformig, men under gynnsamma betingelser kan den växa till ett tio meter högt träd som kan bli 300 år gammalt.

Järnekens grenar med sina vintergröna blad och röda bär används ofta till juldekoration och vid bukett- och kransbindning. Bladen på unga exemplar är kantade av vassa taggar; under medeltiden trodde man att Kristi törnekrona varit flätad av sådana blad - därav tillnamnet kristtorn - men järneken växer inte i Palestina och kan knappast ha varit det äkta Kristustörnet. Järneken innehåller ämnen som bl.a. verkar febersänkande. De korallröda stenfrukterna får under inga omständigheter förtäras; de innehåller giftiga ämnen som har förorsakat dödsfall.

OBS! Frukterna är giftiga!

Förekomst: Vildväxande i Mellaneuropa norrut till sydvästra Norge. Odlad som prydnadsväxt.

Kännetecken: Buske eller mindre träd, 1-10 m högt. Det enda städsegröna lövträdet i Norden. Stam med jämn rödgrå bark, på yngre kvistar grön; ved hård. Blad läderartade, hårda, ovan mörkgröna, under ljusare, vaxöverdragna och glansiga, med krusiga kanter och utstickande taggar, (Släta blad utan taggar förekommer också.) Normalblad elliptiska. Han- och honblommor på olika individer. Blommor vita eller rosa (juni), få i knippen i bladvecken. Blomdelar fyrtaliga, sällan femtaliga. Stenfrukt röd, mogen i september-oktober, med 4-5 trekantiga kärnor. Luktlös. Smak bitter.

Använda växtdelar: Bark, skördad under våren. Blad, färska och torkade, skördade under hela året.

Innehållsämnen: Garvämne. I bladen bitterämnet ilicin, små mängder teobromin.

Medicinsk verkan: Febersänkande, hostlösande, svagt urindrivande och galldrivande. Bären är kräkningsframkallande och starkt laxerande.

Användning: Vid förkylning, bronkit. Sällan som urindrivande vid ödem och reumatism.