Saffran

Crorus sativus L

Saffrankrokus

SVÄRDSLILJEVÄXTER

Iridaceae

Denna vackra höstblommande växt, som ursprungligen hör hemma i Mindre Asien, har smala stift med tredelade, orangeröda märken som höjer sig långt över de violetta blomkalkarna. Dessa märken innehåller färgämnet crocin och det väldoftande safranalet. Saffran är den dyraste av alla kryddor, då det går åt mellan 120000 och 140000 blommor till ett enda kilo. Därför har man också försökt förfalska saffran genom att blanda in andra växtdelar.

I Homeros lliaden och i Höga visan i Bibeln omtalas saffran, och växten var länge viktigare som läkemedel än som krydda. Dioskorides anbefallde saffran mot olika kramptillstånd, arabiska läkare rekommenderade drogen som menstruationsökande medel, och under medeltiden och renässansen användes den mot allehanda lidanden. Sin ställning som medicinalväxt behöll saffran till långt in på 1700-talet.

Saffran har även använts som dyrbart färgmedel. Av märkena får man en klar, gul färg som bl. a. använts för att färga textilier. Så bar t.ex. antikens högvälborna damer gärna saffransfärgade kläder.

OBS! Giftigt i stora mängder 10 g är dödlig dos för en vuxen.

Förekomst: Inhemsk i Mindre Asien, men numera odlad i stor utsträckning i Sydeuropa. Odlas ej i vårt land.

Kännetecken: En flerårig, 10-15 cm hög ört med knölstam. Blad smala, lineära Blommor blåvioletta (sept. okt ), stora. Varje blomma är försedd med tre gula ståndare och en pistill med 10 cm långt stift och tre orangeröda märkesflikar. Lukt egenartad, smak aromatisk och bitter

Använda växtdelar: Märkesflikarna från blom mans pistill.

Innehållsämnen: Vid torkningen bildas färgämnet crocin, som delvis spjälkas till crocetin och gentiobos; smakämnet picrocrocin, som delvis spjälkas till luktämnet safranal och glukos

Medicinsk verkan: Menstruationsökande, lugnande, kramplösande

Användning: Saffran har använts som abortivum och givit svåra, till och med dödliga förgiftningar. Används numera som krydda och som färgmedel.