Småborre

Agrimonia eupatoria 1.

ROSVÄXTER

Rosaceae

Släktnamnet Agrimonia är sannolikt en förvanskad form av argemone, det grekiska namnet på en vallmoart som i likhet med småborren förr användes som medel mot ögonsjukdomar. Artnamnet eupatoria erinrar om kung Mithridates Eupator av Pontos, som skall ha varit den förste som upptäckte växtens läkande egenskaper.

Användning av småborre mot ögonsjukdomar omtalas redan av Dioskorides och Plinius. Under antiken användes växten dessutom mot ormbett, hundbett, leversjukdomar och minnesförlust. småborrens popularitet som läkeväxt tycks ha kulminerat på 1400- och 1500-talet. Därefter föll den efter hand åter i glömska. Officinell blev småborren på 1700- talet, och den ordinerades då bland annat till gurgling vid svullna halsmandlar.

Av växten framställde man tidigare ett mycket hållbart gult färgämne, och på grund av sin höga garvämneshalt användes småborre även till garvning av hudar. Växten har gynnsam inverkan på matsmältningsorganens och leverns funktioner och ingår i många teblandningar. Utvärtes används småborre på svårläkta sår.

Förekomst: Tämligen allmän på backar och i snår från Skåne till södra Värmland och Västmanland och längs kusten till Hälsingland.

Kännetecken: En 30-70 cm hög flerårig ört. Blad parbladiga, gröna på översidan, undertill grågröna och håriga. Småbladen är olika stora, 5-9 är större och 5-10 mindre grovtandade. Blommor gula (juli-augusti), små i en utdragen, smal axlik blomställning. Kronblad 5, ståndare 10-20, stift 2. Blombottnen är vid mognaden kägellik och djupt fårad utefter hela sin längd. Dess krokborst vid överdelen av frukten häftar i passerande djur eller människor. Jordstam krypande, grov. Doft svagt aromatisk. Smak adstringerande, bitter.

Använda växtdelar: Blommande grenspetsar. Blad, torkade i skugga.

Innehållsämnen: Bitterämne, slem, fytosterin garvämnen, eterisk olja, nikotinsyreamid.

Medicinsk verkan: Adstringerande, inflammationshämmande, aptitstimulerande, galldrivande, sårläkande.

Användning: Invärtes vid diarré, kroniska gallvägsbesvär med för låg syrahalt i magsäcken. Utvärtes som sårmedel.