Kalcium

Kalcium

Den största delen av organismens kalklager finns upplagrat i benvävnaden och tänderna. En mindre del finns upplöst i kroppsvätskorna eller är bundet till proteiner. För att kalcium skall upptas normalt, förutsätter det att det finns magsyra, D- och C-vitamin i tillräckliga mängder. Upptagandet av kalcium hämmas av mat som innehåller fytin, t ex vetekli och spannmål, och mat som innehåller oxalsyra, t ex spenat, rabarber och tomat. Fytin kan elimineras genom att man långtidsbakar brödet och genom att man lägger kli och spannmålsprodukter i blöt 8 -10 timmar innan det skall användas.

Funktion: Kalcium medverkar till att leda impulser i nervsystemet, reglerar musklernas-därigenom också hjärtats-kontraktion och medverkar vid blodkoaguleringen.

Följder av brist: Rachitis (engelska sjukan). Porös och mjuk benstomme, tandskador, muskelkramper, blå fingrar och tår. Kramper kan uppträda i tarmen med förstoppning och katarr som följd. Ofta kan man se skenbara mentala tillstånd som nervositet, sömnlöshet, depression och nedsatt smärttolerans. Nedsatt produktion av magsyra och menstruationssmärtor.

Rekommenderad daglig dos: 800 mg. Under den andra hälften av graviditeten och under amningsperioden 1200-1500 mg. Behovet stiger med åldern.

Symtom på överdosering: Vid långvarig överdosering-speciellt i kombination med avsevärda mängder D-vitamin-kan kalcium fänas ut i njurarna, vilket medför att stenar bildas och att förkalkningar uppstår. Det kan emellertid motverkas med magnesium och B6-vitamin.

Källor: Mjölk, ost och andra mejeriprodukter. Dessutom spannmål, frö och färska grönsaker. Sesamfrö och solrosfrö är speciellt bra källor.