Ask

Fraxinus excelsior

SYRENVÄXTER

Oleaceae

Asken hör till familjen syrenväxter som omfattar omkring 600 arter, men endast två, ask och liguster, finns vildväxande i Sverige. Bladen slår ut ganska sent på försommaren efter blomningen. Insamlade medan de fortfarande har kvar den litet klibbiga och söta beläggningen kan man av dem bereda ett uppiggande te som också verkar urindrivande. Barken har en adstringerande verkan, och den slemrika innerbarken närmast veden har tidigare använts som läkande omslag på sår.

Den Ask som är den fornnordiska mytologins motsvarighet till Bibelns Adam har fått sitt namn efter trädslaget, och att världsträdet Yggdrasil var en ask visar vilken betydelse man tillmätte detta träd.

Vid snitt i barken av den i Sydeuropa och Orienten vildväxande mannaasken, Fraxinus ornus, avsöndrar den en vitaktig, söt saft som intorka går under namnet manna. Denna drog har använts medicinskt alltsedan antiken. Redan 1667 beskrevs den som ett milt avförande medel, och som sådant förekom den på de svenska apoteken - framför allt i s.k. sennasirap med manna - långt in i våra dagar.

Förekomst: Tämligen allmän i fuktig skog, lundar och längs stränder från Skåne till Värmland, Västmanland och Gästrikland.

Kännetecken: Ett 20-40 m högt träd med ljusgrå bark och kraftiga ljusgrå skott med breda svarta knoppar. Blad motsatta, bestående av 7-15 skaftlösa sågade småblad; slår ut sent i slutet av maj el. början av juni och faller av tidigt på hösten. Trädet kan vara helt hanligt, helt honligt eller bära både han- och honblommor. Hanblommor i täta, runda blomställningar längs fjolårsskotten; slår ut i april, först purpurfärgade, senare mörkröda. Honblommor snarlika hanblommorna, först purpurfärgade, men senare Ijusgröna. Frukter glänsande gröna, långsträckta, försedda med vingar; bruna vid lövfällningen Smak bitter.

Använda växtdelar: Unga blad, bark av unga grenar.

Innehållsämnen: Rutosid (flavon-glykosid); fraxosid (kumarin-glykosid); garvämnen av katekin- och tannintyp (10 % i bladen); mannitol

Medicinsk verkan: Urindrivande, svettdrivande, adstringerande, antireumatisk.

Användning: Som urindrivande medel. Vid reumatiska besvär.