Hasselört

Asarum europaeum

HÅLROTSVÄXTER

Aristolochiaceae

Hasselörten är en liten, egenartad ört som växer under buskar och träd och är lätt att skilja från andra lövväxter. Om man gnuggar hasselörten mellan fingrarna avges en stark, kamferartad lukt som sticker i näsan. På många håll lägger man hasselört i garderober som skydd mot mal.

Hasselörtens vetenskapliga namn är förmodligen en avledning av det grekiska ordet ase, illamående, och förklaras av den skarpa smaken som framkallar kväljningar. Hasselörten var också länge det viktigaste kräkmedlet på apoteken; sedermera trängdes den dock undan av den från Brasilien införda ipecacuanharoten. Det svenska namnledet hassel är en förvrängning av asarum och har inget att göra med hasselbusken. Ett av örtens folkliga franska namn är herbe de cabaret, krogört, en påminnelse om att den en gång användes som kräkmedel av drinkare som ville tömma magen och förjaga ruset. Ur hasselört kan man utvinna ett mycket vackert äppelgrönt färgämne för ylletyger.

OBS! Giftig, men förlorar delvis sin giftighet när den torkas!

Förekomst: En öst- och mellaneuropeisk växt, odlad i parker och förvildad lokalt i södra och mellersta Sverige.

Kännetecken: En 10-15 cm hög flerårig ört. Stjälk långsträckt, krypande, till hälften under jorden. Blad mörkgröna, glänsande, njurformiga, med ett långt, hårigt skaft. Blommor ensamma på skaft, krukformiga. föga iögonfallande, dolda av bladen (april-maj); utanpå smutsgröna, inuti mörkt brunröda. Frukt en oregelbundet uppsprickande kapsel med en mängd små frön. Jordstam brun. förgrenad. Lukt skarp, erinrar om kamfer. Smak skarp, pepparaktig.

Använda växtdelar: Blad, insamlade på sommaren. Jordstam, färsk eller högst 6 månader gammal.

Innehållsämnen: Eterolja, som innehåller asaron.

Medicinsk verkan: Upphostningsbefordrande, retande på nässlemhinnan, framkallar nysning. Laxerande, kräkningsframkallande.

Användning: Vid bronkit.