Mästerrot

Peucedanum ostruthium

FLOCKBLOMSTRIGA VÄXTER

Apiaceae (Umbelliferae)

Mästerroten, vars starkt aromatiska doft erinrar om selleri och kvanne, förekommer vild i Mellaneuropa, där den växer i höga, täta bestånd. Namnet mästerrot syftar på den läkokraft som man fordom tillskrev växten. Det vetenskapliga artnamnet har en egendomlig etymologi: den tyska beteckningen Meistermurz blev på medeltidslatin magistrantia, ett namn som efter hand förvrängdes till astrantia, ostricion och slutligen ostruthium.

Mästerroten kom tidigt att odlas i trädgårdarna, och de exemplar som ibland påträffas i vårt land härstammar från sådana odlingar. Som trädgårdsväxt har den i stor utsträckning kommit ur modet, men en gång i tiden åtnjöt den ett mycket gott anseende som läkeväxt. På 1600-talet ingick den t. ex. i orvietan, ett universalläkemedel som var sammansatt av femtiofyra olika växter ältade med honung, opium, åtskilliga flyktiga oljor och torkat huggormskött. Numera ingår mästerrot i beredningar som verkar aptitstimulerande och lindrar vid katarr i bronkerna. Dessutom kommer växten till användning vid framställning av vissa typer av kryddost.

Förekomst: Inhemsk i Mellaneuropas bergstrakter. Förekommer sällsynt i vårt land som förvildad på kulturmark från Skåne till Dalarna.

Kännetecken: En 30-100 cm hög flerårig, kraftig ört. Stjälk upprätt, trind och ihålig. De nedre bladen är uppdelade i 3-9 stora äggrunda av snitt, sågade i kanten. De övre är mindre med ett uppblåst slidliknande skaft, ofta rödaktigt. Blommor vita eller rödaktiga (juni- augusti) i täta, stora sammansatta flockar. Allmänt svepe saknas. Frukt rundad, tillplattad med breda vingkanter. Jordstam brun, ofta med utlöpare. Doft starkt aromatisk. Smak något bitter.

Använda växtdelar: Jordstam med rot och utlöpare. Färska blad.

Innehållsämnen: Eterisk olja med terpener (D-limonen, D-feliandren, alfa-pinen), seskviterpener, organiska syror, gummi, harts, furano-kumarin-derivat (imperatorin), metoxi-kumariner (osthol).

Medicinsk verkan: Aptitstimulerande genom ökad utsöndring av matsmältningsvätskor. Ökar bronkialsekretionen vid bronkialkatarr.

Användning: Vid aptitlöshet, mag-tarm-katarr, bronkial katarr.