Videört

Lysimachia vulgaris L.

Strandlysing

VIVEVÄXTER

Primulaceae

Videört, som är vår största medlem av gullvivefamiljen, trivs på fuktiga ställen. Tillsammans med andra högvuxna, fuktälskande växter, som till exempel fackelblomster, bildar den täta bestånd längs diken, vid sjöstränder och i kärr.

Videörtens styva stjälk bär under hög- och eftersommaren i toppen talrika guldgula blommor i klasar. Bladen sitter vanligen tre och tre i kransar. En släkting, L. punctata, odlas stundom som prydnadsväxt liksom den närbesläktade, likaledes gulblommande penningblad, L. nummularia.

I antiken tycks videört ha varit okänd, och inte heller under medeltiden kom den till användning. Det var först senare som den började utnyttjas som medel mot feber, kontusioner och blodutgjutningar. På grund av att växten innehåller C-vitamin, har den även använts mot skörbjugg.

Alla delar av växten kan användas till färgning av tyger. Jordstammen ger vackra bruna färger, och med hjälp av bladen eller stjälken kan ull färgas gul. Ett koncentrerat utdrag av videört – liksom av kamomill – har en blekande effekt på håret.

Förekomst: Allmän på fuktiga ställen och längs stränder upp till Värmland, Västmanland och Gästrikland, sällsynt till Norrbotten.

Kännetecken: En 50-150 cm hög, flerårig ört. Stjälk upprätt, något kantig, svagt förgrenad. Blad i kransar om tre eller motsatta, nästan skaftlösa, smalt ovala, tillspetsade, helbräddade. Blommor guldgula (juli-augusti), i längskaftade klasar från de övre bladvecken. Foder och krona femtaliga, sammanvuxna längst in, foderblad rödkantade. Ståndare 5, strängar sammanvuxna till ett rör kring pistillen. Stift 1. Jordstam krypande.

Använda växtdelar: Blad blommor, som torkats på luftig och skuggig plats.

Innehållsämnen: Garvämnen, glykosider, saponiner, enzym (primveras), vitamin C.

Medicinsk verkan: Adstringerande. sårläkande.

Användning: Vid blödningar, diarré, munslemhinneinflammation Används även som färgväxt.