Koppning

Koppning är ett sätt att med vakuum stimulera huden och därigenom påverka inre funktioner.

Det finns olika sorters koppning, både vad gäller teori och praxis. En form av koppning har länge varit en del av den nordiska folkmedicinen. Då "slogs" en åder, ett kopphorn placerades över ådern och blod sögs ut. Koppningen användes bl.a. vid ryggont och svullna ben; vid hjärtbesvär behandlades vänster ringfinger och vid smärtor i höger armhåla koppades vänster tumme. Satt det onda i trakten av naveln, koppades stortårna.

En annan form av koppning används inom den traditionella kinesiska medicinen för att stimulera akupukturpunkter. Vissa örtblad eller bomull som doppats i sprit bränns en stund inne i en kopp av bambu eller glas. Koppen sätts sedan snabbt på huden, vanligen på ryggen. Genom förbränningen bildas ett vakuum i koppen, och huden "sugs" uppåt. För den som får behandling känns det som om en koloni rödmyror slagit sig ner på ett koncentrerat utrymme. Det finns olika varianter av vakupunktur, dvs. vakuumbehandling av akupunkturpunkter. (Se även Akupunktur och Vakuumterapi.)