Zonterapi

Fotzonterapi bygger på ett samband mellan olika zoner på fötterna och olika delar av kroppen. Genom massage på dessa zoner söker man upptäcka och behandla olika störningar.

Det finns olika former av zonterapi som utgår från olika zoner i och på kroppen, men här skall i första hand zonterapi på fötterna - fotzonterapi - beskrivas. Metoden utgår från att alla delar av kroppen motsvaras av reflexzoner, som är belägna på fötterna. Genom att med tryck eller massage behandla resp. område på foten söker man påverka motsvarande område av kroppen.

Någon form av zonterapi verkar ha använts i många delar av världen sedan lång tid tillbaka: Egypten, Indien, Kenya, vissa amerikanska indianstammar och i antikens Grekland. Även Paracelsus använde sig av vissa former av zonterapi och sade sig ha hämtat sin kunskap från häxorna.

Det är dock den amerikanske läkaren William H Fitzgerald som i början av 1900-talet tog upp och utvecklade metoden som han kallade reflexzonterapi, Fitzgerald studerade olika reflexmekanismer i kroppen. Han delade in kroppen i fem zoner på vardera sida om och parallellt med ryggraden som mittlinje. I den bok som Fitzgerald gav ut 1917 i ämnet tillsammans med läkarna E F Bowers och G Starr White beskrevs tre områden som representerar hela kroppen: munhålan, händerna och fötterna. Enligt zonindelningen på fötterna motsvaras då t.ex. ryggraden av fotens insida, medan zonerna för höfter, skuldror och öron återfinns på fotens utsida.

En av Fitzgeralds elever var massören Eunice Ingham. Hon utvecklade på 1930-talet en metod för reflexmassage på fötterna; en metod som senare vidareutvecklats av bl.a. den danska sjukgymnasten Lis Andersen. Zonterapin kom till Sverige på 1970-talet. Här i landet har Karl-Axel Lind fortsatt med utvecklingen av zonterapin. Han har funnit att fotzonsystemet inte räcker till vid svårare sjukdomsfall, då zonytorna kan utökas kraftigt, och han har utforskat zoner på andra områden av kroppen. Lind menar också att rörelseapparaten, till skillnad från Inghams system, är indelad i två system: ett skelettsystem och ett muskelsystem med olika zoner på fötterna. Fotzonerna uppvisar också förändringar i huden som kan mätas elektroniskt, och Lind har utvecklat ett instrument för detta ändamål.

När en störning uppträder i ett organ eller område av kroppen så är motsvarande område på fötterna mycket känsligt för tryck. Genom massage av dessa zoner försöker man återställa den normala funktionen i organet eller problemområdet. Zonterapin kan alltså användas både som ett sätt att lokalisera problemområden och som behandlingsmetod. De olika zonerna behandlas i en viss ordning för att bästa resultat skall uppnås. Zonterapi används vid ett stort antal störningar, bl.a. huvudvärk, smärtor i rygg och leder, urinvägsbesvär och matsmältningsproblem. Det finns olika teorier om hur zonterapin fungerar, varav några mer företrädda än andra. De vanligast förekommande är dessa: - Giftiga ämnen som kroppen inte klarar av att utsöndra lagras i kroppen, särskilt på fötternas nervändar. Så småningom bildas där kännbara kristaller som förhindrar normal cirkulation av blod, lymfa och energi. Genom behandlingen bryts kristallerna ner så att cirkulationen återställs och gifterna kan utsöndras på vanlig väg. - Genom behandlingen uppstår fysiska och kemiska förändringar kring de nervändar från det autonoma nervsystemet som slutar fritt i vävnadsvätskan. Substanser som bidrar till att återställa den normala funktionen insöndras. - Det finns ett antal ledningsbanor för energi i kroppen (meridianer). Genom dessa finns en förbindelse mellan olika punkter på fötterna och olika delar av kroppen. Blockeringar i energin kan brytas ner genom behandling av reflexpunkterna, och energin kan åter flöda fritt.