Aconitum Napellus

Stormhatt

Förekomst: Den blåa stormhatten växer i Europas berg- och fjällområden och tillhör familjen Ranunculaceae. Alkaloiden aconitin är växtens riktningsgivande beståndsdel.

Toxikologi: Vid akuta förgiftningar uppstår känslolöshet först i munnen och på tungan och sedan på huden. En brinnande smärta i magen följs av kräkningar med stor ångest. Därefter förlamas muskulaturen, hjärtaktiviteten avtar och kroppstemperaturen sjunker. Symtomen går hand i hand med klibbiga svettningar. Döden inträder genom cirkulations- och andningsförlamning. På grund av växtens giftighet har först den homeopatiska beredningen möjliggjort en terapeutisk användning. Aconit är ett medel av första ordningen vad gäller feber, inflammation och andra akuta sjukdomstillstånd. Avgörande för valet av medlet är dock alltid den utlösande orsaken och modaliteterna.

Etiologi: Följd av ångest, förtret, skräck. Följd av torr, kall vind, drag, nedkylning. Följd av väderombyte, virusinfektion, vinterbad. Följd av undertryckta utsöndringar (snuva, svettning, menstruation).

Modaliteter: Sämre: plötsligt, som ett anfall, kvällstid, före midnatt, av beröring, tryck,varmt rum, sol. Bättre: rikliga heta svettningar.

Konstitution: Röd, varm, torr, het, kraftig.

Indikationer: Akuta infektioner och inflammationer, tachykardi, angina pectoris, endo- och pericardit. Amenorré p.g.a. skräck och umbäranden. Neuralgier (trigeminus beprövad). Initialfeber med ångest. Torr hetta (när detta tecken inte inträffar väljer man inte Aconit). Sömnlöshet p.g.a. hjärtbesvär (beprövad).

Potens: D6, D30.

Jämförelse: Belladonna, Apis, Pyrogenium, Gelsemium, Ferrum phosphoricum, Hyoscyamus, Ignatia, Agaricus, Heloderma.