Agaricus Muscarius

Flugsvamp

Förekomst: Svampen är bunden till skogsmiljön och lever i symbios med barrträd och björkar. Agaricus påverkar tillväxten av träden mycket gynnsamt. Giftigheten varierar och beror bl.a. på klimat och jordmån. I Sibirien t.ex. äts svampen efter förvällning, i medelhavsländerna däremot är förgiftningar mycket vanliga. Homeopatin använder den färska fruktkroppen.

Toxikologi: Svampen innehåller en rad giftiga ämnen, bl.a. kolin, muscarin, muscaridin och ibotensyra. Selen och vanadin anrikas i svampen. Förgiftningen liknar ett "omvänt" alkoholrus, börjar med illamående, sveda i magen, törst, ökad salivavsöndring och diarré. Tillståndet övergår i ett rus med balansrubbningar och minnesförlust. Små mängder Agaricus framkallar gemytsförändringar, såsom skratt, delirier och hallucinationer, raseriutbrott och ökade kroppskrafter. Sist nämnda symtom gjorde flugsvampen till en begärlig handelsvara under vikingatiden ("bärsärkagång"). Idag används Agaricus enbart inom homeopatin.

Etiologi: Följd av utvecklingsstörningar, hjärnhinneretning, följd av alkoholism, minnesförlust, solsting, förfrysning (känsla av "isnålar).

Modaliteter: Sämre: på morgonen, i vila, efter samlag, av alkohol, tobak, tryck, beröring, andlig-kroppslig överansträngning, kyla, mat och dryck. Bättre: rörelse i det fria, sömn, utsöndring.

Konstitution: Röd, varm, fuktig, livlig.

Indikationer: Huvudvärk, Tic convulsiv, stamning. Parkinsonsyndrom, delirium tremens, förlamning av blåsa och ändtarm, koncentrationssvårigheter, chorea minor (beprövad), förfrysningar, brännsår.

Potens: D6 - D12 3-4 ggr dagligen p.g.a. medlets kortvariga effekt.

Jämförelse: Zincum, Conium, Stramonium. Abrotanum, Jodum.