Ledum Palustre

Förekomst: Ledum växer i norra halvklotets träskområden. För tinkturen används de torkade skotten. Växten innehåller en eterisk olja vars viktigaste beståndsdel är ledol (porskamfer).

Toxikologi: Ledum framkallar en kraftig lokal retning med kräkning och diarré. Även urinvägarna, njurarna och könsorganen drabbas. Små doser ger yrsel, sömnighet, hjärtklappningar och kollaps. Förgiftningssymtomen liknar KALMIA och RHODODENDRON som tillhör samma familj. Som homeopatikum verkar medlet i två riktningar: dels följdsjukdomar efter sticksår och dels reumatiska besvär och gikt.

Etiologi: Följd av sticksår, bett, insektsbett, blödning, operationsskada. Följd av alkoholmissbruk och ledgångsreumatism.

Modaliteter: Fastän patienten lider av brist på livsvärme och är frusen så förbättrar kyla och kalla omslag besvären.

Sämre: sängvärme, på natten, rörelse, vin och öl.

Konstitution: Sårinfektioner, näsblod, magkatarr, akut och kronisk ledgångsreumatism, gikt, ischias. Dermatit eller lymfangit efter insektsbett, blodutgjutelse, purpura rheumatica.

Potens: D6 och högre.

Jämförelse: Staphisagria, Arnica, Bellis, Lycopodium, Sulfur, Secale, Nux vomica, Zincum.