Staphisagria

Stefanskärnor

Förekomst: Den perenna växten trivs på ofruktbara bergsluttningar i medelhavsområdet och tillhör familjen Ranunculaceae. För tinkturen används de mogna torkade fröna som luktar vidrigt och smakar brännande skarpt. Den verksamma alkaloiden - delphinin - räknas till aconitgruppens alkaloider.

Toxikologi: Enligt WELLHÖHNER är den biologiska effekten av aconitin och delphinin likartad. Delphinin framkallar strupinflammation, illamående, rapningar, klåda samt urinträngningar. Vid stora doser uppstår andnöd, slutmuskelförlamning, kramp och döden inträder på grund av andningsförlamning. Idag används Staphisagria enbart inom homeopatin. Drogens verkningsområden är enligt LEESER: psyket och sexualsfären, huden, mag- tarmkanalen, rörelseapparaten, tänderna, prostatan och blåsan, samt störningar efter en operation.

Etiologi: Följd av operation, kronisk undertryckt förargelse, affekt, vredesmod hand i hand med stilla bekymmer, följd av besvikelse, bekymmer, sårad hederskänsla, indignation, kränkning, andras otidigheter, sexuella excesser, andlig överansträngning.

Modaliteter: Sämre: samlag, mat, dryck, stimulantia, alkohol, på morgonen, före uppstigandet.

Bättre: efter frukost, svedan i urinröret bättre vid urinering.

Konstitution: Överkänsliga, bleka, retliga barn som kräver otillbörlig uppmärksamhet, "den lille familjetyrannen " Unga sexualneurotiker, motsåndslösa gentemot emotioner, lättsårade pedanter utan civilkurage.

Indikationer: Affektskador, hypokondri, sexuell överretning, excessiv onani hos barn, vagel (beprövad 136), ögonlocksinflammation, tandvärk, tandkarles (profylaktiskt), kolik, magatoni, "honey-moon" cystit, prostatahypertrofi, fluor albus efter retning, kondylom, gikt, eksem i hårbotten, operationssår.

Potens: D6 och högre.

Jämförelse: Agnus castus, Acidum phosphoricum, Chamomilla, China, Lycopodium, Colocynthis.