|
Valeriana | Foto: Kurt Stüber |
Vit nysrot
Förekomst:
Valeriana officinalis växer på fuktiga ängar i centraleuropa och Asien. För tinkturen används den torkade roten. De verksamma ämnena är en eterisk olja, 4 alkaloider och en acyklisk etersyra. För den homeopatiska läkemedelsbilden är inte den lugnande effekten av betydelse utan motfasen. Vid långtidsbruk framkallar Valeriana nämligen rastlöshet, cirkulationsrubbningar, darrningar, sömnlöshet, gaser i magen och vandrande smärtor.
Etiologi: Följd av överkänslighet, sömnlöshet, andlig ansträngning, imitation, inre oro.
Modaliteter: Sämre: att stå, sitta, i vila, efter ansträngning.
Bättre: lätt motion.
Konstitution: Röd, varm, livlig, mycket smärtkänslig, gladlynt, tankspridd, avtrubbad, ängslig.
Indikationer: Oro med tankeflykt (ledande), globus hystenicus, sömnlöshet, väderspänningar, tarmkramp hos spädbarn, ischialgi bättre av att gå.
Potens: D3 - D6.
Jämförelse:
Asa foetida,
Ignatia,
Moschus, Zincum valerianicum.