Vitamin F | Lecitin

Vitamin F och Lecitin

F-vitamin och lecitin. Dessa ämnen behandlas i det följande mer utförligt än övriga vitaminer, därför att de har en så avgörande betydelse för förebyggandet av cirkulationssjukdomar, vilket är den vanligaste dödsorsaken i de flesta civiliserade länder.

När fetterna bryts ner vid matsmältningen, omvandlas de till fettsyror. Fettsyrorna klassificeras efter hur många väteatomer molekylstrukturen innehåller, i de mättade och omättade fettsyrorna. De omättade fettsyrorna saknar en eller flera väteatomer i molekylstrukturen, vilket är orsaken till att det bildas dubbelbindningar i fettsyrans centrala kolkedja. Antalet dubbelbindningar avgör huruvida fettsyran är enkel-omättad eller fleromättad.

Ju större antalet dubbelbindningar är, desto lägre blir fettets smältpunkt. Därför är de omättade fetterna flytande även vid mycket låga temperaturer, medan de mättade stelnar redan vid kroppstemperatur (c:a 37 grader Celcius), om det inte finns tillräckliga mängder av de omättade närvarande.

De mättade fettsyrorna finner vi med vissa undantag (t ex kokosolja) företrädesvis i animaliska fetter, medan de omättade fettsyrorna (även det med vissa undantag) finns i rikligast mängd i fettämnen av vegetabiliskt ursprung.

Andra allmänt använda beteckningar för omättade fettsyror är "essentiella fettsyror" eller "F-vitamin". De viktigaste är linolsyra med två dubbelbindningar och med en smältpunkt på -5° C och linolensyra med tre dubbelbindningar och en smältpunkt på -11° C. Arakidonsyra med fyra dubbelbindningar finns i första hand i fetter med maritimt ursprung. Hos vissa arktiska djur och plankton finner vi ett omättat fettämne med fem dubbelbindningar: eicosapentaenolsyra. Endast linalsyran svarar exakt mot definitionen på ett vitamin, i det att de andra två kan bildas av organismen själv när vitaminer och mineraler finns närvarande i tillräckliga mängder.

Symtom på F-vitaminbrist blev för första gången beskrivna av Burr och Burr 1929. De observerade "fettbristsjuka" hos råttor som utfordrades med en kost som saknade vegetabiliska fetter. Störningar i växten uppstod hos råttorna och en torr, fjällig hud som gradvis spred sig från fötterna till resten av kroppen. De förlorade förmågan att föröka sig och de fick gallsten. Man har senare funnit att de omättade fettsyrorna i den mänskliga organismen medverkar till att hålla fetterna flytande och att deras närvaro är en förutsättning för normalt utnyttjande av fetterna. Vid underskott ökar blodets kolesterolhalt och kolesterolet stelnar i blodkärlen och förorsakar hjärt- och cirkulationsstörningar. Fetterna förbränns inte normalt, utan lagras i stället, vilket leder till energiförlust och övervikt.

Syndaren i detta spel är, ytligt sett, kolesterolet, eftersom blodets kolesterolhalt väsentligt ökar vid hjärt- och cirkulationssjukdomar och vid de flesta andra störningar av fettämnesomsättningen. Läkare har försökt få bukt med tillståndet genom fettfattiga dieter, men i stort sett utan framgång. Detta beror på att kolesterolet i själva verket är ett livsviktigt näringsämne, som kan bildas i levern utav de ämnen som uppstår vid nedbrytningen av fettsyror och kolhydrater. Ett underskott i kosten kompenseras genom ökad syntes i levern. Kolesterol är grundsubstansen för syntesen av en lång rad viktiga ämnen, däribland kan nämnas D3-vitaminets förstadium, binjurebarkens hormoner, gallsyra och könshormoner.

Vid cirkulationsbesvär kan man se, parallellt med den ökade kolesterolkoncentrationen, en reduktion av blodets innehåll av omättade fettsyror. Det har därför legat nära till hands att behandla dessa sjukdomar med en ökad tillförsel av vegetabiliska fetter. Det har företagits omfattande forskningar med detta och resultaten har ofta varit framgångsrika, men i många fall också nedslående.

Varför fungerar de omättade fettsyrorna nu så bra i vissa fall, men inte i andra? Svaret är att den kolesterolupplösande effekten blir maximal när de omättade fettsyrorna ombildas till fosfolipiden lecitin, som är kolesterolets egentliga motpart i fettämnesomsättningen. Lecitin bildas i levern utav omättade fettsyror, förutsatt att B-vitaminerna kolin, inositol och pyridoxin, samt E-vitamin och magnesium finns i tillräckliga mängder i kosten. Bristfälliga resultat kan därför förväntas hos patienter som har underskott på ett eller flera av dessa vitaminer och mineraler.

Den optimala lösningen på kolesterolproblemet är en kombination av omättade fettsyror och lecitin, understött av andra vitaminer och mineraler, som har betydelse för omsättningen av fetter och syntesen av lecitin.