Kardbenedik

Enicus benedictus

Välsignad tistel, Guds nådes tistel

KORGBLOMMIGA VÄXTER

Asteraceae

Denna växt hör hemma i Medelhavsområdet och Mindre Asien. I Mellaneuropa påträffas den ibland förvildad, men i vårt land förekommer den endast odlad. Under medeltiden och även senare var den av stor medicinsk betydelse, och än i dag används den inom medicinen. Namnet anses komma av att örten odlades av benediktinmunkarna. Den växt som i en del gamla farmakopéer kallas benedicta är emellertid inte kardbenedikt utan nejlikrot, Geum urbanum.

Kardbenedikten hörde till de medeltida botemedlen mot pesten - tillnamnet "Guds nådes tistel" visar vilken läkekraft man tillskrev den - men växten användes också mot en hel rad andra besvär och lidanden. Enligt de gamla örtaböckerna användes den som avförande medel, och framför allt ingick den tillsammans med malört och flockarun i ett aptitretande bitterte som dracks vid mag- och tarmsjukdomar. Orten samlas in under blomningen och binds ihop till buketter som får hänga och torka på något varmt, torrt och luftigt ställe.

Förekomst: Hemmahörande i Medelhavsområdet, anträffas mest på kulturmark och på sandigt underlag. Vanlig är den på Pyreneiska halvön utom i dess norra delar. Förekommer hos oss odlad och endast i södra Sverige. Frösådd sker på våren eller hösten.

Kännetecken: 10-60 cm hög ettårig, tistellik ört. Stjälk upprätt, hårig, upptill ullig. Den är femkantig och har ofta röda strimmor. Blad Ijusgröna, lansettlika, parflikiga med vita nerver. Bladen har taggar i kanten och blir 5-15 cm långa. Blommor gula (juni-juli), i stora lurvigt håriga korgar, omgivna av högblad, som är rikt beväpnade med långa, rödvioletta taggar. Smak ytterst bitter.

Använda växtdelar: Blommande grenspetsar

Innehållsämnen: Bitterämnet enicin. Av flavonoider ingår glykosider av luteolin, apigenin, kempferol. Ringa mängd garvämne och eterisk olja.

Medicinsk verkan: Stimulerar magsaft- och gallsekretionen Bakteriehämmande.

Användning: vid matsmältningsbesvär och aptitlöshet.