Vildkaprifol

Lonicera periclymenum

L. Svensk kaprifol

KAPRIFOLVÄXTER

Caprifoliaceae

Vildkaprifolen hör till samma familj som fläder och linnea. Den är en lian med förvedad stam som kryper efter marken eller slingrar sig medsols om andra träd och buskar. Det kan den göra med sådan kraft, att unga träd kan få stammarna korkskruvslikt förvridna.

Vildkaprifolen växer framför allt i ljusa skogar och längs skogsbryn och häckar, företrädesvis vid kusterna och helst på kalkfattig mark. Man ser den också ofta odlad i trädgårdarna som prydnadsväxt. Blommorna, som under dagen är nästan luktlösa, utsänder under sommarkvällar en nästan bedövande stark väldoft, som drar till sig talrika nattfjärilar. Dessa kan då med sina långa sugsnablar nå den nektar som finns på bottnen av de rörformade blommorna samtidigt som pollineringen sker. I det forntida Egypten liksom i antikens Grekland och Rom kom vildkaprifolens bark till användning för medicinska ändamål, men under medeltiden föll växten i stort sett i glömska. På senare tid har bladen och blommorna tillskrivits bl. a. antiseptiska och urindrivande egenskaper.

I blommor och frukt finns ämnen, som vid förtäring i högre doser kan framkalla kräkningar och diarréer, törst och kramper.

Förekomst: Tämligen allmän längs kusten från Bohuslän till Blekinge. Förekommer även på flera ställen i Västsveriges inland. Växer vid klippor och i snår, men även i skog.

Kännetecken: En slingrande buske, 1-5 m lång. Vrider sig medsols, yngre grenar i spetsen håriga. Blad motsatta, på korta skaft, de övre oskaftade, elliptiska. Blommor gulvita med röd anstrykning (juli-augusti), de sitter i grentopparna i skaftade huvuden. Foder kort, femtandat. Krona med långt rör och trattlik mynning. överläpp med 4 korta flikar, underläpp hel. Ståndare 5. Bär röda, nästan klotrunda med flera frön. Blomdoft angenäm, stark, särskilt i skymningen.

Använda växtdelar: Blad, blommor, som torkas i skuggan.

Innehållsämnen: Slem, eterisk olja, salicylsyra, glykosider.

Medicinsk verkan: Antiseptisk, adstringerande, sårrenande, urin-och svettdrivande.

Användning: Tidigare invärtes vid hosta, utvärtes till sårbehandling.