Biopati

Biopati

Biopati är en form av biologisk medicin som använder sig av naturliga medel för att stödja kroppens självhelande funktioner. Biopatin innefattar avgiftning, diet, vitamin- och mineralterapi samt immunterapi.

Biopatin har utformats av dansken Kurt Winberg-Nielsen. Det är ett system för diagnos och behandling som är sammansatt av en rad olika behandlingsformer.

Bios betyder liv och pati lidande. Människan strävar efter att vara i balans, såväl biokemiskt som mentalt, även om denna balans sällan uppnås. All påverkan som stör den inre balansen utgör påfrestningar för kroppen, som hela tiden pendlar mellan balans och belastning. Kroppen försöker på olika sätt reglera de störande faktorerna.

Hälsa definieras här som ett tillstånd där kroppen utsätts för belastningar som dess regleringskapacitet klarar av; sjukdom innebär att denna kapacitet överskrids. Sjukdom kan också sägas vara kroppens anpassning till en belastningssituation. Belastningarna kan utgöras av fysiska, mentala, kemiska, mikrobiologiska eller konstitutionella faktorer.

Organismens försök till anpassning genomgår olika faser, där nästa fas tar över om den tidigare inte lyckats i ansträngningarna. Förloppet enligt biopatin är följande: Fas 1: Reglering
Det friska tillstånd, då kroppen oupphörligen reglerar mindre störningar.

Fas 2: Dysfunktion
Kroppen belastas utöver sin regleringsförmåga och måste ta till abnorma regleringsåtgärder. Detta för i sin tur med sig ”felfunktioner” följda av symptom som diarré, förstoppning, huvudvärk, spänningar, smärtor, menstruationsstörningar etc.

Fas 3: Akut Dysbios
Akuta infektioner uppträder. Dessa följs av feber och ökad exkretion, t ex. influensa, förkylning, dålig aptit, stora svettningar, diarré, kräkningar. Detta är en effektiv utrensning som genomförs av organismen. Den fodrar total fasta, vila och ett rikligt vätskeintag till dess att situationen åter är normal och febern har gått ned.

Fas 4: Kronisk Dysbios
Om självrensningsprocessen (fas3) undertrycks - t ex med medicin – reduceras avgiftningen, gifterna ackumuleras och kroppens biokemi störs, vilket i sin tur har betydelse för den viktiga svamp- och bakteriefloran på hud och slemhinnor. Den naturliga mikrofloran undertrycks och den förgiftade miljön drar istället till sig skadliga mikroorganismer. Symbiosen störs och det uppstår en kronisk dysbios som har stor betydelse för det vidare förloppet. Denna kroniska inflammation, eller dysbios, är nämligen en inre förgiftningskälla som hela tiden belastar organismen.

Ett sådant kroniskt inflammatoriskt tillstånd kallas också fokus (”brännpunkt”, ”förgiftningskälla”). Dessa finnes vanligen i bihålor, mandlar, tänder, gallblåsa, tarm, urinvägar, könsorgan och bukspottskörteln.
Man kanske har återkommande infektioner i ovan nämnda organ, huvudvärk p g a fokus i bihålorna, en tand som krånglar då och då, trötthet som inte ger med sig m.m.

Fas 5: Allergi
Den kroniska dysbiosen belastar och stör immunsystemet, vilket reagerar mot harmlösa substanser som pollen, mjölk, ägg, citrusfrukter, gluten, nickel, damm, choklad, rödvin etc.
Detta framkallar allergier som t ex astma, hösnuva och eksem. Magbesvär, huvudvärk, svullnad, trötthet, depression, ångest, nervsmärtor m.m. kan också vara symtom på felaktiga immunreaktioner. Dessa försvinner när symbiosen återupprättats.

Fas 6: Depåbildning
I och med att en kronisk dysbios (fas 4) etablerats sker det en farlig upptrappning av förgiftningen. Kroppen klarar denna situation genom att deponera gifterna i icke-vital vävnad som t ex bindväv, muskler och leder. Detta resulterar i en bindvävsdegeneration. Inre organ som t ex lungor, hjärta, kärl, tarm, urinblåsa, och livmoder kommer att förstoras eller förslappas.
Exempel på symtom är reumatism, fibromyalgi, kronisk muskelsmärta, livmoderframfall, psoriasis, eksem, inkontinens, bråck, åderförkalkning, blodpropp, hemorrojder, utbuktningar i tarmen, gikt, lågt blodtryck (förslappning av kärl), högt blodtryck, gallsten, njursten, benigna tumörer, osteoporos m.m.

Fas 7: Intracellulär dysbios
När bindvävens deponeringskapacitet överskrids tränger gifterna in i cellerna som i denna fas får för lite syre och näring och inte kan göra sig av med avfallsprodukterna. Cellen lider av syrebrist, undernäring och förgiftning. Förbränningen i cellen bryter samman. Detta kan leda till lever cirrhos, skrumpnjurar, tbc, ms, blindhet, dövhet m.m.
Om det går riktigt långt kan cellen omvandlas till en cancercell vilken kan överleva i en syrefattig miljö.

Vid en läkningsprocess kan dessa stadier åter genomlevas men i omvänd ordning.

Biopatin innefattar olika undersöknings- och behandlingsmetoder. Undersökningsmetoden ställdes tidigare med bl.a. med en biotron, ett elektroniskt instrument för att mäta eventuella obalanser i kroppens energiströmmar (se Akupunktur) och även behandla dessa, samt det s.k. Spenglersantestet för att upptäcka dolda infektioner.
Idag används modernare datoriserade apparater med många flera möjligheter till att undersöka och behandla patienten.
Biopaten testar också om det föreligger någon vitamin- eller mineralbrist, om några organ eller vävnader är förstörda, samt om det föreligger oral galvanism (orala strömmar mellan plomberna i tänderna som kan ge olika symtom). Dessutom testas vilka biologiska preparat som bör användas i regenerationen.

Biopatens uppgift är att skapa goda förutsättningar för en naturlig regeneration i kroppen. Detta görs genom att i första hand avlasta kroppen genom kostomläggning, minskat intag av olika giftämnen samt tillräckligt med vila och sömn. Därutöver kan regleringskapaciteten förstärkas med vitaminer och mineraler, örttéer för att stimulera de avgiftande organen, motion, frisk luft, sol, bastubad och en riklig vätsketillförsel. Även zonterapi, bindvävsmassage och akupunktur används för att stimulera utrensningen. I biopatin ingår dessutom en immunterapi (eller symbiosterapi) för att stimulera kroppens immunförsvar. Immunterapin innebär att särskilda homeopatiska preparat tillförs kroppen. Patientens medverkan i behandlingen och ansvar för sin hälsa betonas.