Kinesiologi

Biokinesiologi är en kombination av olika metoder för att fastställa och korrigera obalanser i kroppen med hjälp av muskeltestning.

Kinesiologi betyder läran om kroppens rörelseförmåga och är en samlande beteckning på olika metoder som har manuella muskeltester som gemensam nämnare. Biokinesiologin (eller biokinetiken), som utformats av den amerikanske arkitekten John E Barton, är sammansatt av en rad olika diagnostiska och terapeutiska tekniker. En bas är den kinesiska medicinen och akupunkturläran; ett annat väsentligt element är Applied Kinesiology och dess förenklade variant kroppsbalansering (se dessa avsnitt). Utgångspunkten i biokinesiologin är kroppens kinetik (rörelsemönster) och tonusbalans (spänningsbalans mellan musklerna).

I biokinesiologin använder man en mer detaljerad form av muskeltest än i Applied Kinesiology. I stället för att testa en hel muskel, så försöker man testa muskelns olika beståndsdelar: fästena, senorna, muskelbuken etc., som man anser alla har olika relationer till andra delar av kroppen. Man har också tagit fram näringsämnen som associeras med varje muskel (en svag muskel anses indikera brist på ett visst näringsämne).

Biokinesiologin innefattar olika metoder för att mäta kroppens allmäntillsrånd och undersöka vilka faktorer som kan ligga bakom en obalans i tonus: stress, felaktiga kostvanor, metallförgiftningar, elektromagnetiska störningskällor, fysiologiska förändringar etc. I den diagnostiska arsenalen ingår bl.a. pulsdiagnostik enligt kinesisk modell, test av akupunkturpunkter, en urin- och salivmetod m.m. Den sistnämnda metoden, som började användas 1984, uppges kunna ge besked om obalanser orsakade av allergier och förgiftningar. Beroende på vilka problem som hittats, ges individuellt avpassade behandlingar, exempelvis bestående av korrigering av: A. Kroppens meridianer och energicentra (akupressur, kroppsbalansering m.m.).

B. Mekaniska defekter, såsom sned hållning (T'ai Chi Chuan, Mensendieck m.m.).

C. Stressfaktorer, sociala relationer etc. Här används metoder som ESR (Emotional Stress Release) för avlastning av känslomässiga problem (se Pedagogisk kinesiologi) och Sokrat-metoden, som beskrivs som en enkel frågeteknik som ger personen möjlighet att "prata av sig" och själv analysera sitt problem utan att bemötas av moraliska kommentarer.

D. Yttre störningskällor som buller, ogynnsam elektromagnetisk strålning, olämplig arbetsställning etc. Förutom att de yttre förhållandena kan rättas till eller undvikas, används kroppsbalansering och särskilda biokinetiska övningar för att försöka harmonisera kroppens elektromagnetiska energier.

E. Allergier och felaktiga kostvanor. Här tillämpas olika medel för att avgifta kroppen och stärka motståndskraften: diet, utrensningar och kosttillskott; bl.a. används biopatins program för biologisk regeneration.

F. Felaktiga livsmönster, som det faller på personen själv att upptäcka och korrigera.

Biokinesiologin uppges vara baserad på Johannes evangelium 1:1,4:

- I begynnelsen var ordet.

- I ordet var liv och livet var människornas ljus.

Typiskt för biokinesiologin är användandet av känsloord, som man menar är relaterade till alla vävnader i kroppen (muskler, ben, organ etc.). Vid test av exempelvis ett energicentra i buken (bukchakrat, hara) kontrolleras kroppens senor. Om senorna visar sig vara svaga vid muskeltest, buken är spänd etc., så anses det tyda på obalans i det energicentrat. Störningen kan bero på försvagande sinnesstämningar av hopplöshet, tvivel och uppgivenhet. Ett känsloord som då används i stärkande syfte är "hopp". De grundläggande känsloorden har biokinesiologerna hämtat från Galaterbrevet i Bibeln (Paulus brev till Galaterna 5:22-23).

Flera av de metoder som används i biokinesiologin beskrivs under egna rubriker på annan plats i materialet.