Makrobiotik

Makrobiotiken betonar ett liv i yttre och inre balans. Särskilda kostrekommendationer ges, baserade på de kinesiska teorierna om Yin och Yang.

Ordet makrobiotik är sammansatt av de grekiska orden makros, som betyder stor eller omfattande, och bios, som betyder liv. Makrobiotik kan sägas vara konsten att leva i harmoni med det "stora livet", den universella ordningen, genom att följa vissa praktiska levnadsregler.

Makrobiotiken bygger på gamla kinesiska och japanska traditioner. Två japaner har på senare tid vidareutvecklat makrobiotiken: på 1950-talet spreds den till västerlandet genom Georges Oshawa (egentligen Nyoichi Sakurazawa) och Michio Kushi. I Sverige introducerades makrobiotiken 1962.

Människorna lever mellan de bägge polerna himmel och jord. Allt är resultatet av attraktionen mellan dessa båda varandra motsatta och kompletterande krafter. Den ena rör sig nedåt och inåt mot jordens centrum (yang), den andra rör sig uppåt och utåt mot periferin (yin). Allt i naturen är mer eller mindre yin eller yang. Maten vi äter är yin eller yang. Olika delar av en växt är övervägande yin eller yang. Detsamma gäller olika sätt att tillreda mat på. Det finns yin- eller yang-typer bland människorna. Klimatet kan vara yin eller yang - i Sverige är det yin och utmärks av mer kyla och mörker än sydligare klimat, som är yang. Färger är också yin eller yang: från violett (yin) till orangerött (yang). Således är en morot mer yang än vitkål.

I den makrobiotiska synen på livet ingår att äta en balanserad föda. För att veta vad som är balanserande måste hänsyn tas till vad som är yin eller yang. Det är luft, mat och vatten som är vår kemi och som bestämmer hur vi fungerar och hur vi mår. De flesta s.k. civilisationssjukdomar är yin och uppstår på grund av felaktig kost.

Makrobiotiken kan sägas vara ett sätt att förhålla sig till födan, snarare än en speciellt påbjuden kost. För samer och eskimåer kan det vara makrobiotiskt att äta mycket kött; för en kalv kan det vara att dricka komjölk. Några grundläggande råd är att helst äta sådan mat som kommer från områden med samma klimat som man själv lever i, och att inte tillföra kroppen något som är onödigt eller som kan störa dess ordning. Ett råd stod redan att läsa i den traditionella kinesiska skriften Nei Ching: "Grundläggande premiss för hälsa: Ät föda efter årstiden".

Säden spelar en framträdande roll i makrobiotiken. Man ser ett samband mellan människans utveckling och sädens roll som kulturväxt, liksom mellan människans upprätta hållning och sädens uppåtsträvande energi då den växer. I säden är yin- och yang-tendenserna väl balanserade, och den bör därför utgöra basen i födan. Säd har också länge varit stommen i de flesta traditionella kulturers kosthåll. Säden bör kompletteras med sådana grönsaker, balj- och oljeväxter som ligger nära den mänskliga kemiska balanspunkten och har samma fördelning av natrium och kalium (1 del natrium och 5 delar kalium). Ur de rena, vita livsmedlen - socker, koksalt, vitt mjöl - anses livskraften ha bortraffinerats, och de förekommer inte i det makrobiotiska kosthållet.

Makrobiotiken sysslar inte bara med mat; helhetsaspekten betonas. Alla kroppens organ och funktioner förenas med samma livskraft, ki. Fysiska och mentala problem är ömsesidigt beroende av varandra. Ett tillstånd av hälsa och helhet innefattar även egenskaper som lugn, stabilitet, flexibilitet, god aptit, gott minne, sinne för humor, uppriktighet, tålamod, öppenhet och ödmjukhet.