Musikterapi

Musik i terapeutiskt syfte används i många olika sammanhang, bl.a. vid behandling av handikappade barn. Musik har spelat en stor roll i religion, myter och magi genom tiderna. Den har använts som ett medel för att påverka medvetandetillstånd och fysiologiska processer. Antikens greker ansåg att musiken kunde framkalla katarsis (rening). Historiskt sett kan musikterapi delas in i tre huvudsakliga områden: magisk, religiös och "rationell" terapi.

Den moderna musikterapin har huvudsakligen utvecklats efter andra världskriget, även om de grundläggande tankegångarna är av betydligt äldre datum. Musikterapi är inte någon enhetlig behandlingsform, utan står snarare för en praktisk verksamhet, ett arbetssätt, i vilket musiken spelar en framträdande roll. Musik är ett sätt att kommunicera, etablera ömsesidig kontakt och gemensamt skapande, förutom att ljudvibrationer har direkta verkningar på psykologiska och fysiologiska funktioner. Kroppen kan påverkas på flera sätt av ljud och musik: hudens elektriska motstånd förändras liksom andnings- och pulsfrekvensen samt den generella aktivitetsnivån. I allmänhet har rytmisk musik en stimulerande och upplyftande effekt, medan lugn och långsam musik kan dämpa och lindra spänning och smärta.

Musikterapeutens roll är vanligen att med hjälp av olika musikaktiviteter utveckla individens resurser på områden som perception, motorik, tal, känslouttryck, identitetsmedvetande och sociala färdigheter. Musik används inom psykologisk och psykiatrisk behandling i olika syften, som terapeutiskt medel bl.a. inom den humanistiska psykologins olika riktningar, inom den antroposofiska medicinen och inom specialpedagogiken vid behandling av handikappade barn. Musiken spelar en viktig roll i den holotropiska terapin och olika rebirthing-metoder (se dessa båda avsnitt). På 1960-talet utvecklade Paul Nordoff och Clive Robbins en musikterapi för autistiska*, afasiska** och hjärnskadade barn. Det finns läkare som använder musik för att göra patienter avslappnade inför operationer. I Norge prövas vibroakustik, där muskulatur stimuleras med en särskild sorts musikvibrationer.

*Autism beskrivs som själstillstånd yttrande sig i försjunkande i sin egen tankevärld med förmodad oemottaglighet för yttre intryck.

**Afasi definieras som förlust av förmågan att första och använda språket

  En av dem som utvecklat musikterapin på senare år är Helen Bonny, verksam i USA. Hon har bl.a. deltagit i psykedelisk forskning som musikterapeut, och hon skapade på 1970-talet GIM - Guided Imagery with Music (styrda fantasier med hjälp av musik). Bonny menar att musiken har en förmåga att tränga ner i de djupare medvetandeskikten i en människa och frigöra den information som finns lagrad där. Genom "akustisk input" kan ett förändrat medvetandetillstånd uppnås som har en integrerande verkan på personligheten. Att musiken kan nå ner till de djupare nivåerna i medvetandet förklaras med att rörelser i musiken sammanfaller med känslomässiga rörelser som präglats i människan redan i tidig barndom, och som når ner till grunden av personligheten; musiken ger resonans i hela kroppen.

I Sverige börjar musikterapi nu introduceras i den etablerade vården, framför allt inom psykiatrin i Stockholmsområdet.

Betydelsen av olika ljudvibrationer används även inom yoga och meditation i form av mantras och recitation (chanting). Se även ljudbehandling.