Psykosyntes

PSYKOSYNTES

Psykosyntes är ett sätt att ta fasta på människans andliga högre själv, som hon vanligen är omedveten om, och integrera det i den medvetna personligheten till en fungerande helhet.

De former av psykosyntes som här tas upp är dels den som har utvecklats av den italiensk-amerikanske Roberto Assagioli, dels svensken Poul Bjerres psykosyntes.

Psykosyntes - Roberto Assagioli

Roberto Assagioli (1888-1974) var kritisk till grundläggande tankegångar i Freuds psykoanalys och grundade år 1926 Institutet för Psykosyntes i Rom. Assagioli var en kontroversiell person i sitt hemland. 1938 sattes han i fängelse för att i Mussolinis Italien ha iscensatt internationalistiska meditationer. Under 50- och 60-talen arbetade han i USA tillsammans med Abraham Maslow och Carl Rogers.

Assagiolis terapiform har hämtat inspiration både från modern psykologisk vetenskap och österländsk filosofi. Han påverkades mycket av C G Jungs idéer.
Psykosyntes och den andliga dimensionen

Till skillnad från flera andra teorier om psykets natur och därur härledda terapeutiska metoder, tar psykosyntesen fasta på den andliga dimensionen i tillvaron. Människans behov av mening i livet, av ett andligt liv, anses vara lika stort som de biologiska och sociala behoven. Människan befinner sig i ständig utveckling i riktning mot förverkligande av sina inneboende, ofta latenta, resurser.

Ett kännetecknande drag i psykosyntesen är betoningen av vilja och människans ständiga konfrontationer med val och beslut, de motiv som styr dessa samt konsekvenserna av dem. Vi är inte viljelösa slavar under vårt inre - när människan upplever sig själv som orsak, är hon som mest sig själv.

Varje människa har ett innersta väsen och ett andligt själv som finns bakom personligheten och det medvetna jaget. Personligheten består av olika roller som spelas vid olika tidpunkter och i olika situationer, s.k. delpersonligheter. Om en person identifierar sig med dessa roller och fastnar i dem (falsk identifikation), förlorar hon kontakten med en djupare identitetskänsla, kärnpersonligheten. Assagioli menar att vi upplever psykisk smärta och känslor av meningslöshet då de olika inre elementen inte har inbördes kontakt eller är i konflikt med varandra. En viktig del av terapin är att lära sig observera delpersonligheterna och inse att man inte är dem.

Bakom delpersonligheterna och det medvetna självet finns ett högre eller transpersonellt själv som existerar på en andlig, universell nivå. Detta högre själv är människans enande centrum för hela personligheten. Målet i livet är att upptäcka och ge uttryck åt det innersta självet.

Det högre självet får sin kraft från det undermedvetna och är en del av människan som hon oftast inte är medveten om. Därifrån inspireras hon till osjälvisk kärlek och vilja, filosofisk och andlig insikt. Hennes behov av mål och mening i livet har sina rötter här. Genom terapi kan det övermedvetna integreras i det medvetna självet och förverkligas: sedan individen samlats runt det personliga självet (den personliga psykosyntesen), sker en syntes mellan det personliga egot och det andliga självet (den andliga, överskridande, transpersonella psykosyntesen).

Eftersom varje människa är unik, är det viktigt att i terapin välja de metoder som passar just den enskilde individen bäst. I psykosyntesen börjar man med att kartlägga individens specifika existentiella situation. Arbetsmetoder i detta initiala skede är t.ex. fria och styrda associationer, drömanalys och olika tester och projektiva tekniker.

När problemen ringats in, söker man på olika sätt aktivera de under- och outvecklade delarna av personligheten medelst t.ex. känslomässig urladdning, färgterapi, fri teckning och andra konstnärliga aktiviteter, logoterapi, visualisering, hypnos, självsuggestion och meditation; allt i syfte att integrera alla aspekter av personligheten till en fungerande helhet.

I psykosyntesen ingår även arbete med symboler. Tankarna om symbolernas betydelse är till stor del hämtade från Jungs teorier om arketyper, symboler från det kollektiva omedvetna. På olika sätt försöker man utröna vad en symbol betyder för en person.

Målet i den personliga psykosyntesen är att bygga upp en personlighet som är relativt fri från känslomässiga blockeringar, som har viss kontroll över de psykiska funktionerna och som präglas av medveten inre samling. När detta stadium har nåtts, är det möjligt att ta kontakt med de högre delarna av vårt medvetande och nå en transpersonell psykosyntes.

Poul Bjerre
Den svenske läkaren och psykoterapeuten Poul Bjerre (1876-1964) skapade en egen psykosyntes. Även han var influerad av olika tankeriktningar inom österländsk filosofi, judisk och kristen mystik, hypnos- och suggestionsmetoder m.m. Han sysselsatte sig mycket med de återkommande processerna i människans liv, som födelse, uppväxt och mognande, åldrande och död. Bjerre ansåg att läkarens uppgift var att underlätta perioderna av förnyelse.

Terapeutens uppgift är att stödja naturens uppbyggande krafter och människans förmåga till spontanläkning. Dessa krafter kommer till uttryck i bl.a. drömmar, och Bjerre arbetade mycket med drömanalys. Han såg sömnen som en mötesplats mellan individen och kosmos.

Bjerre arbetade ofta i två steg i terapin:

1. Den uppklarande fasen: en analys av patientens situation och drömanalys.

2. Den förverkligande fasen: hypnos, då insikterna från den uppklarande fasen kan assimileras av personligheten. Bjerre såg hypnosen som nyckel till urtillståndet - organismens återförande till det fullständiga avspänningstillstånd den befann sig i under fostertiden.