Radikalpsykiatri

Radikalpsykiatri inkluderar samhälleliga förhållanden i sin analys och behandling och strävar efter en balans mellan intellekt, kropp och känsla. Radikalpsykiatrin kallas även radikalterapi (RT). Metoden har sitt ursprung och centrum i San Fransisco, USA. Under studentrörelsen i slutet av 1960-talet växte ett behov fram av en politisk terapi, ett radikalt alternativ till den traditionella och institutionella psykiatriska vården. Ordet psykiatri betyder själsläkekonst på grekiska, och man ansåg att psykiatrin inte nödvändigtvis måste utövas på sjukhus.

En förgrundsgestalt vid bildandet av radikalpsykiatrin var Claude Steiner, som arbetade med transaktionsanalys (TA), en metod som till skillnad från traditionell psykoanalys är inriktad på vad som händer mellan människor, snarare än inom dem. Andra influenser till radikalpsykiatrin är den antipsykiatriska rörelsen med R D Laing i spetsen samt feminismen och marxismen, som betonar vikten av att i första hand se till den materiella verklighet vi alla lever i.

Radikalpsykiatrin bygger på antagandet att alla människor är goda och kan utvecklas på ett positivt sätt om de lever i en livsbejakande omgivning. Anledningarna till att människors krafter är nedsatta står främst att finna i förhållanden utanför dem själva. Det gäller att först undersöka människans materiella förhållanden, sedan att kartlägga det inre förtrycket och härleda det till de yttre orsakerna som kan vara av social, ekonomisk eller politisk art.

I radikalpsykiatrin strävar man efter att få människan att återerövra sitt fulla medvetande på tre sammanhängande plan som måste vara i balans: intellekt, känsla och kropp. Några element i terapin är att lyfta fram och motverka olika destruktiva budskap som människor matats med sedan späda år, bejaka sina känslor och se dem som en tillgång.

Radikalpsykiatrin är praktiskt inriktad, och man arbetar gärna i grupper. Dessa har den fördelen att man kan se och höra att andra kan känna samma sak som man själv; det går att känna igen sig i andra. En vanlig variant är problemlösningsgrupper, där man söker förändra sitt liv i samarbete med andra. Radikalpsykiatrin innehåller även en metod att i samarbete lösa konflikter och relationssvårigheter, s.k. medling. Man medlar mellan föräldrar och barn, i kärleksförhållanden, i vänskapsförhallanden och i olika slags grupper.

I Sverige finns endast ett fåtal personer som arbetar yrkesmässigt med radikalpsykiatri; desto fler använder sig av dessa metoder i olika självhjälpsgrupper, kvinnogrupper etc.