Politisk terapi

Den politiska terapin utgår från samhällssystemets uppbyggnad som en förklaring till individ- och grupproblem och innefattar olika tekniker för att utveckla en medvetenhet om detta som kan leda till praktisk handling.

Den politiska terapin har influerats av bl.a. radikalpsykiatrin (se detta avsnitt) och bygger på en dialektisk materialistisk samhällssyn. Medlemmarna i ett visst samhälle anses styrda av samhällets ekonomiska struktur. Man menar att den centrala konflikten i ett samhälle gäller ägandet av produktionsmedlen: motsättningen mellan lönearbetare och ägarna till produktionsmedlen. Den sociala och psykologiska konsekvensen av den här konflikten är alienation - en upplevelse av maktlöshet och främlingsskap.

För att skyla över den här konflikten och rättfärdiga den rådande ordningen, utformas t.ex. förklaringsmodeller för avvikande beteenden på sådant sätt att det är individen och inte samhället som sätts i fokus, vilket gör att den gällande samhällsordningen undantas ansvar.

Den politiska terapin utgår från att individen är förtryckt av samhället, men också att han/hon som samhällsmedlem själv deltar i förtrycket av andra och sig själv. Ett grundläggande element i terapin är att bli medveten om detta förtryck och alla dess uttryck.

Terapin är indelad i tre steg: 1. Först gäller det att se sina problem i deras politiska sammanhang och förstå att man delar dem med många andra.

2. Därefter bearbetas problemen intellektuellt och känslomässigt. Terapeuten använder olika metoder som gestaltterapi, psykodrama, kroppsorienterad psykoterapi m.m. (se avsnitten om dessa metoder).

3. Medvetenheten skall sedan omsättas i praktisk handling - tillsammans med andra skall man ändra de politiska förhållandena.