Rebirthing

Rebirthing, återfödelse, är samlingsnamnet på olika metoder för att återuppleva födelsen, vilket är ett sätt att aktivera kroppens minne, medvetandegöra trauman och bearbeta dem.

Ordet rebirthing betyder återfödelse. Det har också blivit den samlande beteckningen på en rad teorier och metoder som har det gemensamt att de betonar födelseerfarenhetens betydelse för den framtida utvecklingen och förespråkar någon form av återupplevande av den egna födelsen i terapeutiskt syfte.

Kunskap och föreställningar om födelse, död och återfödelse har varit centrala i många kulturer och religioner, vilket har kommit till uttryck i myter, ceremonier, mystik, konst och medicin m.m. I dag har denna kunskap inlemmats i en rad nya terapeutiska metoder. De första rebirthingterapeuterna kom till Sverige 1978.

Grundtanken i rebirthingteorierna är att födelsen – tillvaron i livmodern, den sammandragande och den utdrivande fasen vid förlossningen liksom separationen från modern – har stor betydelse för hur framtida handlingsmönster formas och utvecklas. Den primala upplevelsen lagras i kroppsminnet, även kallat kroppens cellminne. Många psykosomatiska sjukdomar har sin grund i den biologiska stress som upplevdes under födelsen. Resultatet kan senare i livet bli helt irrationellt agerande i många lägen genom att man omedvetet associerar situationen till födelseerfarenheten och handlar på ett sätt som var adekvat då, men knappast är det i nuläget.

Många av rebirthingmetoderna använder andningen som ett hjälpmedel att kunna återuppleva av tidigare känslor. Andningens betydelse avspeglas i att rebirthing utövas under beteckningar som Spiritual Breathing, Conscious Breathing, Conneeted Breathing och Frigörande Andning. Att hålla igen andningen kan vara ett sätt att sluta sig inför känsloupplevelser och skapa omedvetenhet, och kroniska muskelspänningar kan utvecklas.

Här skall några av 1900-talets personligheter som sysselsatt sig med födelseerfarenhetens betydelse omnämnas. De har mycket gemensamt och omnämns endast kortfattat; här och var hänvisas till andra avsnitt för ytterligare information.

Otto Rank
År 1929 utgav psykiatern Otto Rank boken "The Trauma of Birth". Han menade att människans hela mentala liv präglas av födelsetraumat, att neuroser är reproduktioner av och reaktioner på detta trauma. Separationer hör till människans mest smärtsamma erfarenheter; senare frustrationer liknar den första separationen från moderlivet vid födelsen. Rank förespråkade en terapi som innebar en upprepning av födelsetraumat för att möjliggöra en förståelse av det.

Arthur Janov
Janov menar att födelsetrauman kan återupplevas - inte som ett intellektuellt minne, utan genom att man åter genomlever födelsen på en sensorisk-somatisk nivå. Det är på denna nivå som det nyfödda barnet fungerar; det tar in alla sinnesintryck som de är, inte silade genom ett intellekt, och det reagerar kroppsligt på dessa intryck. (Se Primalterapi.)

Stanislav Grof
Stanislav Grof, tjeckisk psykiater verksam i USA, har länge arbetat med födelsens betydelse och dess effekter. Han började sin verksamhet med LSD-terapi för att senare övergå till andra metoder, såsom andnings- och musikupplevelser, för att na en återupplevelse av födelsen.

Grof menar att födelsen visserligen präglar spädbarnet mycket, men att negativ prägling kan mildras eller upphävas genom kärleksfull omsorg efteråt och genom positiva barndomsupplevelser. I ogynnsamma fall kan dock en negativ prägling under livets gång byggas på med liknande erfarenheter - Grof talar om COEX-system (förtätade upplevelser) - och fortsätta att styra den vuxnes liv i negativ riktning. Grofs terapeutiska metod utgår från att det är först när man så att säga överskrider sina problem och når fram till antingen en återupplevelse av födelsen eller till en transpersonell upplevelse som en verklig terapeutisk förändring kan äga rum. (Se Holotropisk terapi och Transpersonell terapi.)

Frank Lake
Engelsmannen Frank Lake har liksom Grof använt LSD i psykoterapeutiskt syfte, men har övergått till den s.k. simuleringsmetoden. Den innebär att en deltagare i en grupp lägger sig i fosterställning, uppmanas att slappna av och andas djupt . Så småningom dyker minnen och känslor upp som kan uttryckas i fosterrörelser. Terapeuten håller då sina båda händer om deltagarens huvud med ett tryck som skall likna upplevelsen vid utdrivningsstadiet vid förlossningen. Personen kan vid denna simulerade förlossningssituation reagera med starka konvulsiva, framåtdrivande rörelser. Förlossningen återupplevs och kan bearbetas med terapeutens hjälp.

Leonard Orr och Sondra Ray
Leonard Orr och Sondra Ray är amerikanska rebirthingterapeuter, vars metod kallas Frigörande Andning. Tekniken är inriktad på att den vuxne skall komma i kontakt med sitt födelsetrauma och försöka omvandla det till en positiv upplevelse. Det handlar om att lösa upp födelsetraumat, snarare än att återuppleva det.

Liksom de flesta andra terapeuter på området betonar Orr och Ray andningens roll. De menar, att om navelsträngen klipps av innan den nyfödde lärt sig andas naturligt, kan det få en chockverkan med påföljd att andningen från och med då blir förknippad med ångest. Efter en sådan upplevelse kan andningen förbli ytlig och ofullständig livet igenom.

Orrs och Rays rebirthingmetod innefattar hyperventilering (snabb andning). Genom att forcera andningen ökar syretillförseln, blodcirkulationen och energiflödet i kroppen. Metoden syftar till att öka utrensningen på cellplanet och aktivera livskraften, för att man därigenom skall söka frigöra sig från den födelsechock som lever kvar i kroppen. Hyperventilering ses som människans naturliga sätt att förlösa fysiska och psykiska spänningar. En andningspedagog är närvarande för att ge känslomässigt stöd och vägleda andningen till ett spontant tillstånd, då den fungerar av sig själv och är ohämmad - det ideala sättet att andas på. En befriad andning behöver inte innebära en stark känsloutlevelse; frigörelsen kan också leda till ett djupt meditativt tillstånd. I ett mer avancerat stadium utförs Frigörande Andning både i varmt och kallt vatten.