Arnica Montana

Slåttergubbe

Förekomst: Arnica växer i det europeiska fjällområdet. För tinkturen används den torkade rotstocken. De verksamma ämnena är en eterisk olja med antiflogistisk effekt, vidare karbon och fenolsyror (cymarin), en sterin (sistenol), kolhydrater (bl.a inulin). Askan innehåller mycket mangan. Arnicas sårläkande effekt härrör sig i första hand från xanthophyllin som enbart finns i blomman. För utvärtes sårbehandling används därför Arnica-essens från både blommor och rötter.

Toxikologi: Arnica är inte ogiftig. Utvärtes användning kan framkalla dermatit hos känsliga personer. Stora doser Arnica ger blodtryckssänkning med följande cirkulations-kollaps. Inom homeopatin är Arnica det viktigaste sårläknings- och resorptionsmedlet. Den har stark inflytelse på blodkärlen och är värdefull vid bl.a. hypertoni, sklerotiska. kärlförändringar och muskel- och ledreumatism.

Etiologi: Följd av skada, stukning, blödning, smärta. Följd av benbrott, operation, förlossning, hjärnskakning. Följd av kroppslig överansträngning, infektion, konvalescens.

Modaliteter: Sämre: tröst, kyla, drag, föhnvind, skakning, tryck, beröring, hård säng.

Bättre: att bli lämnad i fred, vila.

Konstitution: Röd, varm, fuktig, kraftig, misstänksam.

Indikationer: Tonikum efter sjukdomar, t.ex. hjärtinfarkt (beprövad). Hypertoni, angina pectoris, överansträngning av hjärta, leder, muskler. Tendens till blämärken, åderbråck.

Potens: D6 - D200.

Jämförelse: Baptisia, Bellis, Calendula, Echinacea, Arsenicum, Berberis, Bryonia, China, Conium, Ledum. och Ruta följer bra på Arnica. Antidoter är: Aconit, Camphora, Cicuta, Ferrum metallicum, Ignatia, Ipecacuahna. Arnica kompletteras av Aconit och Hypericum.